BVC

Ålder: 3 månader (plus 16 dagar)
Vikt: 7 165 g
Längd: 63,2 cm
Hattstorlek: 42,5 cm

Vaccin:
"Pentavac" (difteri, stelkramp, kikhosta, hemofilus Inf B)
"Prevenar" (pneumokocker)

Herregud så HIMLA trist det var att ta de där sprutorna, en i vardera låret. USCH! Det är det absolut värsta jag har gjort med denna lille man... :-( Han blev så oerhört ledsen, fy sjutton! Jag har aldrig hört honom gråta på det där viset, och han var så gott som otröstlig också. Det var en helt ny sorts gråt, inte som någon av de andra vi hört. Det var inte förrän jag ammat honom i en tio-femton minuter som han började lugna sig. Stackars stackars liten!
"Det är aldrig någon som varit stygg mot dig" sade BVC-Anita, och det har hon ju rätt i. Himmel alltså, så hemskt det kändes. Han har aldrig haft ont förut! :-/

Jag ammade honom till han somnade och sen klädde jag försiktigt på honom och lade honom i vagnen och han sov sedan från ca 11:00 till 14:30, och jag hann med en hel tur till stan, lunch med S och en tur hem igen innan han vaknade! Sen har han ätit ordentligt ett par gånger, explosionsbajsat (upp på ryggen, jajjemän...) och sovit i ytterligare ett par timmar. Nu har han vaknat igen och skall få mer att äta.

Nya bilder

Nu är fotoalbumet uppdaterat! :-)

Nästa gång vi gör det bör där finnas en par bilder från syrran och hennes G's bröllop! :-)

Skåvsjöholm

Vi tillbringade alltså dagen på Skåvsjöholm, ett konferenscenter ritat av en dansk arkitekt och byggt på 60-talet. Det är egentligen en förskräcklig byggnad i gult tegel som luktar gammal skola - om det inte hade varit för den magnifika restaurangdelen med sina panoramafönster mot vattnet. Trots det tunga snöblandade regnet som fullständigt vräkte ned var det otroligt fint därinne! På eftermiddagen tände de eld i den stora öppna spisen och trots bristen på dagsljus utomhus var det ljust och fint därinne ändå.
Receptionsområdet var inte heller så dumt, de hade en roligt osalig blandning av designade möbler därinne, bland annat en stor gammaldags gungstol med en "dator-arm" påkopplad (LCD skärm plus tangentbord på en smidig och snygg vridbar arm), både behagligt och funktionellt... :-D Personalen var proffsig, möteslokalerna hyffsat ventilerade, all in all ett bra ställe att ha möten på.

Men det var inte det jag skulle skriva om, det var maten... Nu när jag inte ätit ute på flera månader känner jag mig smått extatisk över den fina maten de bjöd på! :-D
Vi fick "välkomstfika" och senare förmiddagskaffe där de bjöd på både fräscha smörgåsar och småkakor, det fanns säkerligen ett femtontal olika lösblads teer, fyra-fem olika sorters juice och kaffe.
Till lunch fick vi njuta ett digert salladsbord med ett antal helt delikata röror och salladsvarianter (blad och pasta och quinoa etc) följdes av soppa och varmrätt (menyn nedan), varefter man kunde avsluta med olika sorters frukt, eller dessert bestående av en mjuk kaka med bärkompott till och så kaffe förstås.
Eftermiddagskaffet bjöd på juicer och även vatten med björnbär eller jordgubbar, mjuk kaka, småkakor och kaffe/te.

Jag var i himmelriket en liten stund varje gång... Speciellt som Tobias både var nöjd och glad att sitta i bilbarnstolen och till och med somnade när en av mina kollegor snällt gungade på den. :-)


˜ ˜ ˜ ˜ ˜
ONSDAG
LUNCH
Kräftsoppa – färska örter
Kycklingpiccata – grönsaksris, tomatsalsa

MIDDAG
Toppmurkelcappuccino – viltwallenbergare, syrade rotsaker
Vättern röding – lättrimmad gurka, dillsås, hummerolja
Kaffe- och chokladpannacotta – körsbärsgelé, honungsflarn

˜ ˜ ˜ ˜ ˜
Det hade varit gott att testa middagsmenyn också, men det kändes som överkurs att stanna längre när dagen nu gått så himla bra! :-)

Duktig pojke

Vi klarade konferensen med glans! Himmel, nästan alla sade förundrat något om hur duktig och snäll Tobias var som så tålmodigt satt och lyssnade på alla presentationer. :-)

Han har sovit, jollrat lite, sugit på nappen, meckat med nappen och suttit i mitt knä och pysslat med sin "trasa" (den med alla etiketterna på), helt lugn och fin hela tiden. Det var bara när han hade bajsat och det samtidigt var lite för varmt i ett grupprum som han blev lite gnällig, men det löste vi genom att jag gick och ställde mig längst in i rummet och gungade honom lite intill fönstret (så att han hade något annat att titta på). Sen åkte vi hem och han har nu legat i sin säng och tagit det lugnt i en halvtimme (nu har han precis börjat klaga), han har inte sovit utan mest legat och "småpratat" lite och pillat på nappen. Jag tänkte att han förmodligen ville vila ryggen lite eftersom han suttit mycket idag och det verkar ju stämma. Men nu är han nog hungrig så det är bäst jag går och plockar upp honom! :-)

*amningspaus*

Napp

Nu har både Tobias och jag kommit genom det värsta, hoppas jag. Tobias verkar i alla fall vara sitt vanliga jag, om än lite nasal. :-)

Nu när han tar nappen (smokken) precis hur fint som helst kan jag ju inte låta bli att undra om jag ger honom den för ofta? Finns det något som heter "för ofta" eller "för mycket" när det gäller nappar? S tycker att vi kan låta bli att ge honom den när vi byter blöjor och i allmänhet när vi "pratar" med honom. Och det verkar ju vettigt. Men jag måste erkänna att han fått ha napp även när jag byter blöja, när han har varit lite ledsen/hungrig.
När han inte vill ha den längre spottar han ju helt sonika ut den. Det kanske är helt självreglerande?

I morgon skall Tobias och jag åka till Skåvsjöholm på konferens tillsammans med mitt jobb, för att prata om den nya organisationen. Har vi tur så orkar både han och jag med det, annars tar vi bilen hem igen och jag får försöka bli informerad via mail istället. Vaccinet han egentligen skulle få i morgon blev uppskjutet då BVC tyckte att jag skulle ge honom ytterligare en dag att krya på sig. Så den sprutan tar vi på torsdag istället, dagen innan vi skall upp tidigt och flyga till Luleå. Hu jeda mig!

Genombrott

Trots förkylningen så har Tobias plötsligen börjat ta nappen. :-) Igårkväll när jag försökte få honom att somna om tog jag nappen istället för fingret, och det funkade helt fint! :-) Varje gång han somnade hoppade den ut så när han vaknade igen blev han förstås ledsen, men då var det bara att putta in tutten igen. Att putta in nappen tar ju bara ett fragment av tiden det tar att sitta med något av våra fingrar i hans mun till han somnar, för att inte tala om hur skönt det är för ryggen att slippa den stunden. Sen kan man ju fortfarande inte få nog av att se på honom när han sover, så man blir ju gärna sittande där en stund ändå.

Nu ligger han med nappen i munnen igen, suger och tuggar om vartannat medan vi äter middag (bilden ovan). Klart trevligt! Det känns som om förkylningen kanske har något att göra med detta, att han är lite lugnare än vanligt och att det känns gott att suga på något då. Vem vet? :-)

Förkylt

Tobias är förkyld för första gången.
Det var ju oundvikligt förstås, men det är ändå synd om lillen när han kämpar med en supersnorig näsa... Det var nog någon elak bacill som följde med pappa hem från jobbet som smet genom det lilla immunförsvar han hunnit bygga upp. Både S och Tobias fajtas nu mot detta "snormonster". S är redan lite bättre (började i tisdags) men Tobias blev snuvig på fredagen så han har väl en bit kvar. Förhoppningsvis är förloppet lika snabbt och inte lika elakt som för S!

Vi droppar koksalt i näsan på honom så fort det ser ut som om det kloggat igen och låter för illa, och torkar rinnigt snor så ofta som det behövs. Vi har inte behövt använda Nezeril ännu, som tack och lov finns för användning hos barn så små som 1 månad och uppåt. Han äter och bajsar som vanligt, han får bara kämpa lite extra för att få luft samtidigt som han äter. :-] Hans lilla lilla röst låter så otroligt förkyld och nasal, men tack och lov verkar han inte ha någon feber i alla fall (kollade så sent som i morse).

Vi fick en liten necessär med ett bas/startkit med medikamenter och salvor för bebisar av moster och morbror - den har visat sig innehålla precis allt vi har behövt hittills, himla bra! :-)
Sådant borde alla nyblivna föräldrar få!

Känslor

Vi kom oss äntligen för att göra fotavtryck i veckan, det var skoj. :-)


Bästa känslan just nu: Känslan när Tobias med ett stort leende "svarar" när man säger "heeej" åt honom.

Sämsta känslan just nu: Att jag kanske missförstår någon av Tobias signaler nu när han har blivit förkyld och att han skall bli sämre utan att vi förstår det.

Grepp

Ytterligare en svårighetsgrad har lagts till påklädnadsrutinerna - nu har Tobias blivit jätteduktig på att gripa tag i saker, inklusive sina egna kläder. :-)

Idag har vi träffat Olivia och Julia (och deras mammor) hemma hos Olivias mamma (delar av föräldragruppen). De bor i en trevlig öppen lägenhet med stor terrass tvärs över gården från där S bodde tillsammans med bästisen från Toten när han först importerats till Sverige. Det var mycket trevligt att prata en stund med de två andra mammorna, det blir en ganska intressant dynamik i och med att vi är så olika och det enda vi har gemensamt är att vi fött barn inom en månad när från varandra. Men trevligt likfullt. :-)

Tobias har sovit bra idag, under dagen. Han sov en god stund i soffan under vårt besök och somnade igen i bilen på vägen hem, så jag lyfte snabbt över honom till vagnen och tog en timmes promenad där han fortsatte sova. Skönt! Ikväll har han somnat bra, har vaknat tre gånger men varit lättsövd alla tre gångerna.
Vi lade honom 22 igen, två kvällar med inte allt för lyckade försök (vi fick aldrig över honom till sin egen säng) på att lägga honom redan 21 har gjort att vi frestades att försöka med den gamla tiden igen. Med lite tur (håll tummarna) sover han så gott att vi kan lägga över honom nu när vi går och lägger oss.

I morgon skall Tobias och jag åka till Västerås och hälsa på min lantmäteri-kompis, det skall bli skoj!

Min dagliga dos...

Herreje, jag får alltid en omgång snörvel och tårar när jag läser en förlossningsberättelse på Allt om Barn. Har en känsla av att det kommer att vara så från och med nu, att allt som involverar barn, barnafödsel och föräldraskap kommer att framkalla starkare känslor än förut, gärna tårar dessutom. Det spelar ingen roll om språket är dåligt eller berättarstilen inte "passar", är ämnet rätt flödar tårarna! X-)

Jag har börjat skriva ned min egen förlossningsberättelse, jag har redan svårt att komma ihåg detaljer och klockslag så jag bör nog försöka få den nedskriven innan jag tappat bort hur det kändes också! :-)

Nej nu skall vi ut och skotta snö, Tobias och jag. Eller, sopa snö blir det väl, eftersom vi inte har hunnit skaffa en spade ännu. Sen prommenerar vi nog förbi lokalbutiken och köper ett par liter mjölk så att vi klarar oss till på fredag.

Märkligt

Jag kom just att tänka på utvecklingen och "uppfostran" vi ägnar oss åt med barn och som barn upp till vuxen ålder.
Nu kan vi inte vänta till Tobias kan sitta upp själv, för att inte tala om när han börjar krypa och gå. Tänk så häftigt! :-)

Så vi spenderar tid med att lära våra barn att krypa, gå och springa. Sen kommer vi säkerligen att få spendera en del tid med att lära dem att sitta stilla och ligga ned. Bara för att ytterligare lite senare, i tonåren, spendera en hel del energi på att få dem upp ur sängen och ut och springa...

Heh.
:-)

Vitt te

Hm, måste prova detta te:

White Tea
Gjort av de sprödaste bladknopparna från tebuskar som odlas på Liptons egna plantager i Asien. Tebladen förädlas mycket försiktigt, vilket gör teet ovanligt rikt på antioxidanter. White Tea smakar lätt, fräscht och nästan som ett glas vitt vin!
(från Liptons produktinfosida på nätet)

Så välskriven beskrivning att jag inte kan låta bli att få lust att köpa och prova! :-D

Annars har jag hört om "vitt te" eller "silver te" förut, men det var bara för att det var någon som inte kunde dricka te men gillade att hålla tedrickarna sällskap så det blev en kopp hett vatten med lite mjölk i... :-)

Ont i magen

Ikväll gick det inte alls bra att natta Tobias, förmodligen delvis på grund av den gedigna sovmorgonen i dag. Men också på grund av en gammal bekant - magvärken. Uschiamig. Han blir SÅ ledsen, krummar ihop sig och fäktar frenetiskt med armar och ben. Jag masserade hans mage en stund mitt i nattningen och då kom det en prutt och lite bajs, men det verkade inte gå över helt.

Tre timmars försök till nattning i sängen blev det, innan vi till slut fick dra oss till minnes hur vi gjorde tidigare. Bära och vagga. Det tog egentligen inte så många minuter (kändes som vanligt som en evighet) innan han till sist somnade mot S axel och han kunde bära upp honom och lägga honom i sin egen säng. Det verkar vara väldigt rogivande att stå under varmluftsfläkten och höra den surra konstigt nog, men vi klagar inte!

Nu sitter vi framför datorerna och slappar, jag med en stor kopp Indian Spice te (en av smakerna som "blivit över" när den ytterst delikata African Rooibos tagit slut i förpackningen med fyra olika smaker...) och kex med getost på, mums! Med lite tur får vi en lugn natt.

Sömntutor

Sonen och sambon sover (fortfarande!). Tobias har ätit två gånger (10:00 och 12:00) och visar inga tecken på att vara sällskapssjuk, trots att han har sovit många timmar nu. Jag är lite mer sällskapssjuk, och framför allt hungrig. Så nu sitter jag här med en "frunch" framför datorn och tittar på världen. Får se om jag passar på att ge mig in i den där andra världen en stund, World of Warcraft... :-)

Somna om

Det var nära det funkade ikväll också, att "möblera om" Tobias så att han kan somna om igen. Jag flyttade honom till andra sidan i vår säng (för att kunna amma från andra bröstet) och sniffade blöja, fixade täcket och strök honom försiktigt på huvudet. Han somnade om (myspojken!).

Men så knakade det så illa i min hand när jag skulle åla ur sängen att han vaknade med ett ryck.

*suck*
Man skulle ha börjat tidigare med det här, innan man hann bli gammal med knakande leder! ;-)

Det tog många timmar att söva honom ikväll. Vi började lite tidigare, redan 21:00. Men han var så hungrig (som vanligt) att jag fick amma honom lika mycket som vanligt ändå. Skillnaden nu är i och för sig att han faktiskt har legat med pyjamas på i sängen och sovit mellan amningarna, istället för i mitt knä. Vi får fortsätta med detta så kanske han så småningom somnar redan vid nio, och vi får lite mer kväll tillsammans. :-)

Att ta hand om barn

Allt om barn har en artikel med vidhängande undersökning om vad vi tycker om att ta hand om barn. Hur roligt på en skala vi tycker att det är alltså.

Nu vänder den sig framför allt till arbetande föräldrar/mammor, men jag fick fundera lite jag också. Jag tycker inte att det är sådär fantastiskt roligt att ta hand om Tobias. Det låter hemskt nu när jag skriver det. Men det är inte "roligt" det handlar om. Att ta hand om Tobias är som att andas - hur roligt är det att andas egentligen? Kan man definiera andning som roligt? Det är totalt och helt livsavgörande. Att sluta ta hand om honom är som att sluta fungera. Att säga att jag hellre gör något annat än att ta hand om honom är som att säga att jag skall ta semester från att andas ett par dagar och göra något annat. Går ju inte! :-)

Däremot kan både dykning, ridning och resor vid en jämförelse vara "roligare" än de ångestladdade sönderstressade ögonblicken när jag inte förstår vad sonen mest behöver. Men det är ju inte de ögonblicken som dominerar, ju. :-)

Artikeln på Allt om barn: "Arbetande mödrar: Att ta hand om barn är tråkigt"

PS. Bara tanken på att sluta ta hand om Tobias gör att mitt hjärta känns som om det vill stanna och det värker dovt någonstans därinne.

Somna om

Lustigt, Tobias började gråta medan jag skrev förra inlägget. Jag hade hört honom ligga och småklaga ett tag så jag antog att det var lika bra att försöka mata honom lite till så att han kanske kunde somna om (han åt väldigt snabbt tidigare).
Så när jag gick in till honom var jag varken tyst eller försiktig, jag flyttade honom på sängen och kollade blöjan och meckade med täcket - då somnar ungen! :-)

Han var alltså SÅ nära att somna om hela tiden. Men han kanske behövde se mig och framför allt 'känna' att han inte var ensam för att kunna låta sömnen ta över. Vem vet? :-) Det var precis samma igår kväll, när jag precis gett upp och tänkte amma från andra bröstet också så somnade han (hade precis flyttat om honom från vänster till höger i sängen och preppat för amning). Jag får lov att prova det framöver, att inte nödvändigtvis sätta in ett finger eller börja amma när han gråter utan bara "bädda om" honom istället. Åtminstone när han borde sova.

Det blev ingen dusch på mig för övrigt, kom på att det var bättre att äta frukost först så nu sitter jag här med en stor skål müsli och lite ProViva istället. Funkar bra det med. Nu skall jag kolla om allt är sig likt i World of Warcraft också. :-)

Tummen

Oj oj, nu har han nog fått kläm på det här med att hålla handen så att tummen är det finger som kommer in i munnen. Han har ägnat morgonen åt att göra just detta.

Jag skall inte helt ge upp med napp dock, mitt vad det är så går det ju plötsligen att suga på den också/istället. Senaste tiden har han bara tuggat på nappen, tuggat på den och tuggat ut den ur munnen med ett glatt "plopp" (om han biter på den rundare sugdelen låter det så när den ploppar ur munnen).

Nu skall vi se om han vill somna om eller om han skall få följa med mig in i badrummet medan jag duschar.

Vitiligo

Vitiligo - jag läste precis om ett barn som fått denna sjukdom som gjorts berömd av den allmänt helmystiska Mr Michael Jackson. När jag var liten minns jag att min kompis mamma hade den, och jag frågade min kompis vad det var för fel på hennes mamma (jag var liten!) och fick förstås höra att det inte var något fel alls.
Artikeln på Allt om barn: "Melissa, 7 månader, har vitligo".
Nu är föräldrarna, eller i alla fall mamman till detta barn (som det skrevs om i ovan nämnda artikel) otroligt oroliga och som det verkar ganska missnöjda med svensk vård. Eller i alla fall den första läkaren de varit i kontakt med och det faktum att de får olika svar av alla. Och det framför allt för att de är rädda för hur deras sju månaders dotter kommer att påverkas i sitt liv av denna sjukdom.

Jag förstår känslan. Men ändå inte.
Oro för sjukdomar och olyckor är väl det som för det mesta håller mig vaken om nätterna nuförtiden. Vi har ju haft en enorm tur som fått en liten gutt som inte drabbats av några sjukdomar (ännu, jag är helt övertygad om att han kommer att hinna med en hel drös innan han är stor och stark och jag har blivit farmor). Men jag har inte ens börjat oroa mig för hälsotillstånd som skulle kunna påverka hans uppväxt på grund av omgivningens reaktioner.
*suck*
Ytterligare en grej att hålla mig sömnlös om nätterna.

Nu är jag sömnlös för att jag nattat Tobias och passar på att surfa medan jag väntar på att S skall komma hem. Han har varit på middag med kollegor och förläggarna på en restaurang på toppen av ombyggda skatteskrapan på Söder (restaurang "Och himlen därtill").

Mer om vitiligo:
Wikipedia - http://sv.wikipedia.org/wiki/Vitiligo
Huden.nu (Shering-Plough) - http://huden.nu/dermatologen/patinfo/21-30/25.shtml
Nordiska Vitiligoförbundet - http://www.vitiligo.nu/sv_index.asp?vtALanguage=1

Tjejer alltså

Så här trött blir man om man som en liten man spenderar hela dagen med fyra tjejer (och deras pladdrande mammor)... :-D

Vi blev kvar hos mammagruppsmamman i många trevliga timmar och vi skall träffas igen nästa vecka hemma hos en av de andra. Tobias pratade inte alls när vi var där, han var istället fullt upptagen med att titta på allt och alla och le glatt (och gnälla lite och äta lite också förstås). Han sov inte heller på hela besöket varför han spenderade hela kvällen igår med att sova. Jag var rädd att han inte skulle sova på natten istället, men det visade sig vara en ogrundad oro. Han har sovit hela natten, om än lite oroligare än jag är van (eller så var det bara att jag var mer vaken än vanligt så att jag hörde honom).

Nu har han precis ätit och somnat om, och jag skall klä på mig och käka lite så att jag är redo när städarna kommer.


Fotoalbumet är uppdaterat.

Ljud!

:-D
Helt otroligt gulligt, nu har Tobias helt plötsligt på riktigt kommit på att han kan använda rösten att kommunicera med. Han "härmar" oss, och "svarar" när vi pratar med honom. Helt oemotståndligt! :-)

Har spelat in flera små korta videofilmer av dessa första "pratstunder". Hans lilla röst är outsägligt gullig när den huuh'ar och hoooh'ar till svar. Himmel. Nu är det nästan helt omöjligt att försöka göra något annat när han börjar prata! :-)

Igår var vi på stan och jag uppvisade extrema tecken på "mjölkhjärna" (alltså minnesförluster orsakade av amning, en myt, jag vet, men ibland undrar jag). Vi skippade niobussen direkt in till stan eftersom jag hellre hade honom hanterbar och nyammad i transport, sen i lugn takt klädde jag på honom och mig och tog mig med 11:39 bussen till tåget in till stan istället.
Bara för att upptäcka att jag glömt kvittot till jeansen som S skulle byta (hela ändamålet med stadsbesöket, att följa med S till butiken där jeansen inköpts). Men men, Tobias var go och glad och somnade halvvägs in till stan. Och vi fick ju i alla fall träffa S för att käka lunch. Sen promenerade jag långsamt från Söder till stan och spankulerade omkring och funderade vart jag skulle lattemamma mig ett tag.
Tur som var så behövde Tobias byta blöja före det, för då upptäckte jag att jag inte hade plånboken med. Vaddå!? Hur fanken kan jag glömma att ta med den?? *suck*
TUR att jag hade packat en banan i vagnen... X-)
Fotnot: Gallerian tar betalt för sitt skötbord (5:-) och har inte något amningsrum heller, om det inte ingår i skötbordet, men det fick jag ju aldrig reda på eftersom jag inte kunde betala in mig...

Idag skall vi åka hem till en av mammagruppsmammorna för att träffas och prata och käka lite lunch. Det blir trevligt. Det öser ned regn just nu, så jag har precis uteslutit bussen ur vår resplan. Jag tar bilen istället.

Tobias har ätit klockan 08 och sover fint nu, jag känner uppriktigt för att mojsa ned mig intill honom och sova lite till, det är väldigt gråmulet ute. Men jag tror jag passar på att duscha istället. :-)

3 månader

Ett år har jag burit och byggt på det lilla liv som nu är vår Tobias. *kär* Helt otroligt hur det fungerar. :-)

Favoriten

Den här brunsvartvita igelkotten fick Tobias av sina Norska kusiner och det är definitivt hans favorit i mobilen. Han ser ytterst nöjd och glad ut när han får syn på den och han följer den med blicken när han ligger under mobilen på skötbordet. De övriga grejerna som hänger där och dinglar är inte alls lika intressanta.

Det ligger helt klart något i det de säger att barn i denna ålder ser tydliga svartvita/mörkljusa former bäst. Glada färger kommer senare antar jag.

Infogar en bild på hur den ser ut från hans håll också (nedan). :-)

Lite piggare idag

Idag åt vi en lååång härlig frukost (säkerligen ett par tre timmar!) med vår husgäst och pratade en del mer sammanhängande. Tobias tog sovmorgon. Jag väckte honom (han vaknade nog aldrig riktigt) och ammade honom 8:30 och sen sov han till 12:30 ganska precis.

När han vaknade var han sitt vanliga soliga jag. Det är otroligt roligt att väcka honom, eller att gå in till honom när han vaknat (han brukar signalera att han är vaken med ett par "äh!") och se det lilla ansiktet spricka upp i ett stort leende när han får syn på oss.
Inget fel på morgonhumöret där inte! (till skillnad från oss vuxna då)

Han har börjat suga på underläppen, det ser för tokigt ut (bilden). Jag hoppas det är övergående, dels för att jag inte vill att han skall vattenskada huden på hakan och så för att han faktiskt ser ut som en liten tandlös gubbe när han gör det. :-D

Nattsudd

S sövde Tobias i hans egen säng för första gången ikväll, vilket framsteg! :-) Visserligen hade jag ammat honom till sömns nere i soffan, och S fick använda lillfingret och vaggning av sängen för att trösta. Men han var vaken när vi lade honom och han somnade i sin egen säng. :-)

Det passade bra det, eftersom jag då kunde slappna av nere på bottenvåningen med lite rooibos te med ost och kex tillsammans med bästisen J som är på besök. Mycket trevligt!

Jag känner och erkänner att jag inte kan vara världens bästa sällskap just nu. Dels för att jag har en tendens att föra samtalet in på barn lite för ofta. Och dels känner jag mig helt fragmenterad, det är som om jag inte kan hålla kvar en enda tanke i huvudet. Om jag blir avbruten (av TV eller av mig själv rent av) så kommer jag inte ihåg vad jag pratade om sekunderna innan. Helt otroligt. Känns både lite otrevligt och skrämmande. Kanske saknar jag övning i vuxenkonversation?

Det blev en sen kväll i alla fall (trots fragmenteringen, J är en tålmodig människa!), det blev ännu lite senare nu när jag suttit och surfat och kollat mail också.
TREVLIGT med sådant här nattsudd som omväxling dock! :-)

Nu skall jag smyga in i sovrummet och försöka låta bli att väcka någon av herrarna därinne.

Språk

Tossigt! En Australisk kvinna vid namn Priscilla Dunstan hävdar att hon funnit fem "ord" som spädbarn världen över använder när de kommunicerar sina behov:

Neh – Barnet är hungrigt. Ljudet framkallas när spädbarnet pressar tungan i gommen och sugreflexen aktiveras.

Owh – Barnet är trött. Påminner om en ljudlig gäspning.

Heh – Barnet har det obekvämt. Detta kan bero på att det kliar någonstans, att blöjan behöver bytas eller att det känner sig stressat.

Eairh – Den här ljudreflexen orsakas av att barnet har en orolig mage.

Eh – Barnet behöver rapa.


Kan ju ligga något i det, men samtidigt är det ju tämligen ovetenskapliga sanningar - hur sjutton låter dessa ljud? Låter de samma på alla språk verkligen? Tänk bara så olika katter, grisar och får etc "låter" när man beskriver dem på andra språk... :-D

Men å andra sidan är det sällan vi har problem att gissa vad det är han vill när han gråter nu för tiden, så någon form av "språk" har vi ju utvecklat tillsammans. :-)

Läs mer på Allt om barn.

Känslor

Bästa känslan just nu: Känslan när jag tar mig tid att verkligen "prata" med Tobias och han gör något oväntat och oerhört gulligt (som på bilden ovan, ett trillande litet skrattljud).

Sämsta känslan just nu: Den känslan som gör att jag vaknar eller inte kan somna på kvällen/natten, med tankar på alla onda saker som kan hända Tobias.

Det trista är att jag undrar var S har tagit vägen mellan dessa två känslolägen. Har jag fallit i den klassiska "mammafällan"?

BVC

Ålder: 3 månader (minus 6 dagar)
Vikt: 6 705 g
Längd: 61,5 cm
Hattstorlek: 42,3 cm

Inte konstigt mössorna blivit för små! Tur vi fick ett par av S gamla med oss från Norge! :-)

Det verkar som om Tobias är den ende bland mammagruppens barn som inte äter mitt i natten. Anita påpekade hur ovanligt det är och tyckte att vi skall vara glada åt att han sover så bra, att han får tillräckligt med mat behöver vi ju inte fundera över så länge han fortsätter växa som han gör. :-)

Uppe tidigt

Nu med Tobias fantastiska nya sovvanor känner jag mig plötsligt ovanligt rostig och trött när jag kliver upp den här tiden. :-) Han har sovit i sin egen säng i minst 6-7 timmar varje natt nu sedan vi kom hem (minus de två nätterna då vi inte lyckades sätta över honom).

Nu har han ätit frukost och ligger och sover i vår säng, S har hastat iväg till jobbet (duktig!) och jag skall hasta iväg in i duschen. Med lite tur hinner jag äta frukost också innan det är dags att väcka Tobias och klä på honom för att åka till BVC och dagens mammagruppsträff.

Grrrr!

S har byggt en finurlig mediadator som vi använder för att titta på TV. Den är ju helt fantastisk i och med att man kan pausa realtids-TV och automatiskt spela in favoritprogrammen och se dem senare (när man har tid/lust). Sen kan man utan allt för mycket besvär titta på favorit tv-serierna som vi lagrat på datorn "under" mediaskalet också. Mycket roligare att titta på "Ugly Betty" när andan faller på än att vara tvungen att titta på reprisen av "God morgon Sverige" bara för att den är på när man sätter sig framför TV'n! :-)

Men...

Så har vi de där dagarna när mediadatorn hänger sig och man blir sittande med en frusen bild på TV'n och en hungrig bebis vid bröstet.

Det är ju inte läge att avbryta matandet, så där sitter man. Och stilla hatar den jäkla datorn som bara inte går att kommunicera med.

För naturligtvis har man inte kommit ihåg att ta med sig tangentbordet och lägga det inom "rätt" arms armslängds avstånd (dvs armen som Tobias inte ligger på just denna matning). Egentligen borde jag ha en checklista för hur soffan skall vara utrustad innan jag sätter mig för att amma Tobias....

1) Telefon (man kan ge sig attan på att den ringer när man glömt ta med den dit man sitter)
2) Mobiltelefon (ja och har man kommit ihåg att ta med sig fasta telefonen kan man ge sig den på att mobilen ringer någon annanstans i huset)
3) Fjärrkontrollen till mediaburken
4) Fjärrkontrollen till förstärkaren (ifall ljudet på någon kanal skenar, som det tenderar att göra ibland)
5) Tangentbordet till mediaburken
6) Vatten (vatten vatten, ständigt detta vatten som jag dricker för lite av och följdaktligen får ont i huvudet för om kvällarna, aldrig kommer jag ihåg vattenflaskan när jag går och sätter mig)
7) Frukt eller annat ätbart (rätt så ofta blir jag sittande lite för länge med gossen i famnen, frukten jag tidigare skurit upp hinner torka/bli brun och jag hinner bli hungrig)

Resultatet är en sådan arsenal med grejer att jag och Tobias knappt själva får plats i soffan!

Och alltid är det något jag glömt. Och alltid är det just den grejen jag behöver mest av allt. Alltså jag upplever rena "nära döden känslor" av törst när jag glömt vattnet, även om jag börjat vänja mig vid det nu. Jag försöker dricka mellan amningarna istället.

Det är inte lätt att vara senil.

Och inte blir man mer rationell och "klar" när gossen skriker som om han håller på att dö för att visa att han är GALET hungrig också. Då är det lätt att glömma allt vad toalettbesök och hunger heter...

Nåväl. Tur som var verkar min hjärna vara bra på att tillverka oxytocin och det funkar som en förtrollande "drog" när det gäller att få mig att tålmodigt sitta kvar och amma färdigt trots att jag mest av allt vill gå fram och hoppa på den envisa mediaburken som bara inte fattar att den skall fungera. 8-)

Wikipedia om oxytocin: http://sv.wikipedia.org/wiki/Oxytocin

Jul i Norge, del 3 (bilder)

Julafton i Norge. Vi tittade på Kalle och hans vänner redan vid 12 (!), sen var det dags för "Tre nøtter til Askepott" en film som är gammal tradition att titta på (kallad "Three wishes for Cinderella" på engelska och orginalets titel är "Tri orísky pro Popelku", imdb länk). Därefter var det väldigt likt den svenska julen, det vill säga vi åt så mycket mat vi bara orkade, sen kakor och mängder med choklad och så fick vi förstås julklappar utdelade av julenissen eller julenissarna i vårt fall (kusinerna). :-)

Lägger upp lite bilder så att ni får se det jag skrev om tidigare.

Ribbe, det mytomspunna köttstycke som S har drömt om halva hösten... Det är nog den största köttbit jag sett tillagad, på bilden har S precis skurit upp rutmönstret i svålen (så att den skall gå att bryta lös efter ugnsbakningen). Strax därefter gned han in den noggrannt med salt och peppar.


Måste ju posta en bild på "riskrem med röd sås" också, så att ni får en bild av hur gott det kan vara... :-D Den röda såsen diskuterades mycket, en del tyckte den var för syrlig men jag tyckte det var helt perfekt till den med vaniljsocker supersöta gräddiga gröten.


Och så kakorna då...
Kakor skall man ha till jul i Norge. Minst sju sorter. Dessa kakor ligger framme på fat hela dagen och fylls på allt eftersom det försvinner. På bilden nedan syns de kakor som låg framme hemma hos farmor när jag tog bilden (det fanns fler sorter!). Hos tante (S syster) fanns ytterligare några sorter, bland annat pepparkakor, kransekaker, smultring, nöttetopp, sandkaker med flera med flera.


I papper, på fatet till vänster i bild:
Ristopper (puffat ris med nougattäcke)

På kakfatet (uppräknat från 'klockan nio' på bilden):
Goro (platta tunna wafers)
Fattigmann (platta bruna knögliga kakor)
Strull (rullade rån)
Havreflarn (samma som i sverige)
Brune pinner (spröd kolakaka)
Pikekyss (maränger)
Berlinerkranser (med pärlsocker)

I mitten av fatet:
Sirupsnipp (platta sirapskakor)

Hå hå ja ja, TUR att jag hade Tobias som hjälpte mig att hålla vikten. Och magsjukan. 8-)
Fler julbilder återfinns i Tobias fotoalbum.

Förstå

Det är en (hel) del bebissaker man inte kan prata om med kompisar som inte har barn, och för den delen inte heller med kompisar som har halvvuxna barn. Det rör sig framför allt om de här "gulliga" sakerna, som att Tobias sliskade ned hela bröstlappen på sina snickarbyxor idag. Fatta så gulligt!? Och fatta så obegripligt för någon som inte lever så tätt inpå en bebis som vi gör just nu... X-)

Smaka på saker

Tobias har inte riktigt koll på sina händer ännu, men han har kommit på ett annat sätt att upptäcka världen... smaka på den! :-D

Han slemmar och slibbar och smakar på allt som kommer i hans muns väg, det inkluderar mamma och pappa, oanande snickarbyxdelar (egna), egna händer och allt som de egna händerna råkar få med sig upp mot munnen... Dregelperioden har börjat. :-D

Det har inte riktigt gått lika bra att få honom att sova i egen säng sedan vi kom hem, problemet är nog både tidpunkten vi lägger honom och det faktum att vi själva somnar samtidigt. Under julen lade vi honom avsevärt mycket senare och han fick oftast somna först i antingen S famn eller min. Men vi har i alla fall haft honom sovandes i egen säng två av fyra nätter, inte alls dumt! :-) Inatt sov han utan avbrott från 01 till 09:30, det är många timmar (jag hoppas mina bröst fattar att de fortfarande behövs!) och vi lade över honom i egen säng utan att han vaknade vid 04-tiden.

Han har lärt sig mycket de här veckorna över jul, inte bara att smaka på saker utan också att föra upp händerna mot munnen och att sätta sig upp med lite hjälp och det allra bästa - att le. Nu ler han verkligen nästan hela tiden, hur charmigt som helst. Vi skall försöka fånga det på bild också. :-)

Men nu är han hungrig så det är bäst jag slutar skriva! :-)

Fotoalbumet är uppdaterat!

Nysnö

Kusinerna är ute och leker i nysnön, nästa år kan Tobias vara med och tulta runt i snön. Tänk! :-)
Vi har fått (och det faller fortsatt) cirka 15 cm ny fin fluffig snö. Jag hoppas att det inte skall påverka SAS flygförmåga märkbart, så att vi kommer hem utan allt för allvarliga förseningar. Vi packar extra många blöjor och lite extrakläder åt Tobias för säkerhets skull.

Vi har fått så många fina julklappar att vi har tre sprängfulla väskor med oss tillbaka, när vi åkte hit hade vi en och en halv... 8-)

Nu är det dags att hoppa in i duschen, snart måste vi åka.