Både sambon och jag går hemma och drar fötterna efter oss och känner oss ohygglig ynkliga. Sambon lite mer än jag eftersom han fortfarande kräks. Jag har inte kräkts, precis som jag nästan aldrig kräks utom när jag blir tillräckligt onykter. Däremot har jag inte kunnat äta så mycket och magen har åkt hiss och bubblat som värsta hembränningsapparaten på ett helt befängt sätt hela dagarna.
Urrk.
Sambon undrade om det kanske var "morning sickness", alltså att jag skulle må illa av graviditeten. Men det förklarar ju inte alls hans symptom. Om han nu inte tagit det här med sympati-graviditet ett steg längre? :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar