torsdag 26 april 2007

Fostervattenprov

Jag dök upp på mitt läkarbesök härom veckan och till min förtjusning hade det blivit någon miss i bokningen så att den läkare som skulle undersöka mig var inte en man utan en kvinnlig dito. :-) MYCKET bättre! :-)

Hon skrattade lite när jag sade att det inte kändes som om jag var gravid riktigt och sade "nog är du gravid alltid! det här känns precis som tolv veckor". Så så var det med det. :-)

Sen gick sambon och jag på det så kallade NUPP testet och det rann mer än en tår ur mina ögon när jag låg där på britsen och fick se att det faktiskt ligger en liten liten bebis i min mage (jag vet att den inte ligger där förstås). Den hade armar och ben och en liten haka och näsa, den stackaren låg mest med huvudet nedåt eftersom min livmoder verkar vara konstruerad sådan (bakåtlutad).
Det kan också göra att det inte känns lika snabbt på "framsidan" som om livmodern far frammåtlutad. Det kanske är bra, vem vet?
NUPP testet var bra, och då är det helt upp till oss om vi vill göra ytterligare test. Sjukvården tycker inte det. Men det tycker vi. Vi är båda så mycket nybörjare på det här att det känns som om vi vill veta vad som väntar så mycket som det bara går.

Men jag kan inte hjälpa att jag ändå känner för att gråta bara vid tanken på att avbryta den här graviditeten. Jag är redan förälskad i det här lilla livet som ligger därinne. Det var mäktigt att se, otroligt svårt att föreställa sig ett litet liv som sträcker på sig och vänder sig och sprattlar (som den gjorde). Det känns ju nästan inget alls.
Men men.

Fostervattenprovet är bokat, tisdag om två veckor blir det av. Det är i senaste laget om, hemska tanke, det skulle måsta avbrytas. Det är kanske inte ens säkert att jag får en abort om det skulle bli "negativt" testresultat?

Lite att oroa sig för. Ja.
Syrran sade igår "nu är det bara att längta efter att nästa 20-24 veckor skall passera, så att barnet överlever om något skulle hända". Annat att oroa sig för.

Alla dessa tankar lade sig naturligtvis som ett slags filter på mitt undermedvetna och jag drömde flera riktigt otäcka drömmar om just graviditet i natt. Jag vaknade, jättetrist, i morse med en färsk dröm om att hela min mage hade blivit ett stort blåmärke på grund av att något blivit allvarligt fel. Uschiamig.

Rent fysiskt märks inget speciellt, brösten har blivit aningens mindre ömma, men det småmolar och sticker lite i magtrakten istället. Känns inte helt OK, men det känns inte som något jag behöver göra något åt just precis ännu.

torsdag 5 april 2007

Vag smärta

Det gör faktiskt lite ont när jag hostar, nyser, snyter mig etc. Det är som om "botten har gått ur" magen. Om jag bara kommer på det i tid innan en nysning/hostning etc går det bra, då hinner jag "förspänna" magmusklerna. Men om jag inte gör det går det inte att fullfölja hostet/nyset för att det gör för ont.

Så det är nog några ligament som håller på att flytta sig eller tänja sig för att få plats med en förstorad livmoder... :-)

I morrn skall jag på läkarbesök (gyn) för att "se att allt ser normalt ut" något man gör som standard i de här trakterna men som absolut inte företas i de trakter där syrran jobbar. Det är andra skillnaden jag märkt av sådär rakt av.
Alla landsting verkar ha sina egna regler.

Som med NUPP-testet, något som barnmorskan här fick att låta som om det var det naturliga första steget (om man ser förhöjd risk eller anar något lurt går man vidare med fostervattenprov). Hos syrran har man bestämt att NUPP är alldelens för oklart och framför allt nytt och utan bekräftande statistik för att man skall använda sig av metoden.
NUPP låter ju så mycket "bättre" rent bara för att man faktiskt bara gör ett ultraljud där man mäter fostrets nackspalt. Risken för missfall på grund av det är alltså noll.
Med fostervattenprov är risken för missfall reell.

Det är det andra ändamålet med morgondagens läkarbesök. Att prata mer om fosterdiagnostik och om jag bestämmer mig för att genomföra ett fostervattenprov kommer han att ordna en remiss. Nu inatt (och fram till nu) är jag säker på att jag vill genomföra ett fostervattenprov, men jag är inte 100% på att jag faktiskt vet vad jag vill göra om det visar sig att barnet har downs i någon allvarlig form. Jag hoppas att läkaren har någon vettig info som kan ge mig mer beslutsfattarstyrka.

Sambon kan inte vara med imorrn tyvärr, det har kört ihop sig något grymt för båda oss just kring morgondagen, men vi har pratat om det här redan. Har en känsla av att vi kommer att prata mer nu när vi ramlar isäng igen.

Det stör mig för övrigt, att läkarbesöket imorgon är en "han". Han är säkert jättebra, men när barnmorskan beskrev honom som en "tidsoptimist" och bad mig vara där i tid men förbereda mig på att han kan vara ganska sen så fick jag dåliga vibbar. Det, och det faktum att jag inte har låtit någon manlig gynekolog undersöka mig på flera flera år gör att jag känner mig allmänt olustig. Jag VET att manliga gynekologer är lika proffsiga som kvinnliga, men han har inte en enda jäkla aning om hur det känns i mig när han rotar runt så jag GILLAR det inte.
En kvinna har så gott som till 99,99% alltid varit med om minst ett gyn-besök och vet ju hur det känns, det är en jäkla skillnad.

Jag brukar be om en kvinnlig läkare/gyn, men nu körde det ihop sig som sagt och det är inte riktigt läge att bängla med tider (och jag har en känsla av att det faktiskt bara finns en enda läkare på det här stället).

Lite att fundera på inatt alltså, den timme som är kvar av nattsömn that is.
*gäsp*

söndag 1 april 2007

58,7 kg

I morse vägde jag 58,7 kg, det är rätt koolt. Jag var nere på 58 kg jämt för ett par dagar sedan, men det är rätt väntat att det ligger lite upp efter en kväll med både teater-godis och nybakta muffins. :-)

För tre år sen drygt, tidigt i 2004, hade jag gått ned till 68 kg och var rätt lycklig. Då satte jag min "hemliga" målvikt till 58 kg och började fokusera mer på vad jag satte i mig varje dag. Jag gick med i Aftonbladets "Viktklubb" och kom ned till 61-62 kg i somras och bestämde mig för att "nu räcker det". Och sen har jag bara fortsatt att käka "nog" och hålla kalori-kontot någotsånär balanserat, det har funkat bra. :-)
Det där med "hemlig" målvikt var mest för att jag insåg att jag var tonåring sist jag vägde under 60 kg, så det skulle vara lite väl ambitiöst att verkligen nå dit.
Men häpp, helt plötsligt har en graviditet fått mig dit.

Halleluja aptitlöshet!

Men... märk väl, det går fint att stoppa i sig både godis och muffins! :-D Och mat för det mesta, men när jag värmde sambons lunch idag vände det sig i magen, vitlök och kött funkar bara inte. Om jag inte överraskar mig själv med att plötsligt bara äta, som i går när samma sak var bjudet till middag.
Apelsiner däremot, blodapelsiner, i mängder. MUMMA!
Och bröd med bara kalles randiga på.
Te går ned, men bara som fuktighetsfaktor till mackan, inte som förut litervis utan stopp...

Får se hur det går med tortillas till middag ikväll.

OK så jag ÄR preggo

Andra testet taget i morse, det blev utslag redan innan jag hade hunnit ha i stickan mer än ett par sekunder.

Fine!

Det är ändå märkvärdigt att det inte märks mer. Men men, jag kommer väl att få anledning att ångra mina ord vad det lider... ;-)