Pysslingen

Pysslingens ena lekplats, på morgonen på väg till förskolan.

Hämtningsdags!

Inzoomad liten man

Senaste veckan har de rapporterat från förskolan att Tobias börjat göra sig mer hemmastadd. De har också berättat det med ett tonfall som antyder att det handlar om mer än att bara vara glad och trivas... Både igår och idag tog jag mig tid att prata med de två förskollärarna Monique och Linda på Tobias avdelning om vad de menade egentligen. Det var hans humör då...

Han bråkar en del med de andra barnen, puttas och knuffas. Och när förskollärarna tillrättavisar honom blir han JÄTTEARG. Samma när det är dags att äta, han klarar inte att vänta och blir heltokig när han inte får som han vill. Hmm... på sätt och vis är det ganska skönt, för det är ju precis så han är hemma. Men det MÅTTE väl gå över???!!! Jag hoppas de inte tvekar på att säga åt honom att han inte får slåss. Men hans stora starka känslosvall vid middagsdags är svåra att tackla. Han bara måste lära sig att vänta, mannen.

Hur som helst går det väldigt väldigt bra att lämna honom nu. Han går själv in när man tagit av honom skorna, han hjälper gärna till att hänga upp sina kläder på sin krok (idag hade de fått små foton av sig själva uppsatta vid sin hylla) och går sen glatt vidare in i lokalerna. Personalen är alltid så glada också, både Tobias och vi känner oss alltid välkomna så det är inte så konstigt att han trivs där. :-)

Såhär gott sov man i bilen igår