Jag sorterar bebiskläder och lite större kläder, försöker organisera Davids kläder på ett begripligt sätt och gör ett halvhjärtat försök att rensa bland de riktigt små kläderna. Det är INTE lätt. Varenda liten body i storlek 50 får mitt hjärta att dra ihop sig. Varenda mjuk liten byxa måste smekas och vikas. Inte kan jag ge bort dem!
Men inte kan jag behålla dem heller... Jag har bestämt att max en låda per storleksintervall får det bli. Mer blir ju bara tossigt. David hann inte ens använda alla kläder han hade när det begav sig. Nu har han helt och hållet övergått till storlek 80cl. Fast jag får nog plocka fram några 74'or när vi åker till syden, så att han har lite kortärmat och somrigt med sig. :-)
Men förstå vilken rikedom ändå. Inte någonsin har våra barn behövt gå i trasiga kläder, inte någonsin har de behövt frysa! Vi har det bra.
6 kommentarer:
vackert...
Spara våra vita ankstjärtsbyxor och den varmröda omlottklänningen från Po.P som Norah fick ha då hon var 10 dagar gammal. Jag tror jag måste spara de kläderna.
För övrigt får jag säga som Bästisen, att det är lika bra att jag inte ser kläderna igen, för då kommer jag att måsta behålla fler plagg. :'O)
Man får ju tänka så, att något annat barn får del av rikedomen, en annan förälder kommer att smeka plaggen och våra resurser tas till vara istället för att bara gå till spillo eller ligga och ta plats i både skåpar och tankar. :O)
Sant sant. Men det är svårt att skiljas från den där bebisen han var, de var...
Jag hade redan gömt undan den röda omlottklänningen och ankstjärten, mindes att du pratade om dem tidigare. :-)
Jo, jag vet... Men bilderna finns och famnen minns.
*kramar*
*tårar* Men ändå! Det känns väldigt smärtsamt (när man tillåter sig).
Fint skrivet! :-) *kramar*
Men spara på ett alldeles speciellt ställe då de allra minsta och mest rara babykläderna! Det ä r roligt att visa dem när de blir större hur små de var... :O*
Skicka en kommentar