BVC - David

Ålder: 20 månader

Vikt: 11 850g
Längd: 83,2 cm
Hattstorlek: 50,0 cm

Vaccin:
Inget vaccin idag, Yvonne tyckte att han var lite för prickig runt munnen och näsan - något som kan innebära att han bär på något virus eller kommer att bli förkyld. Hm... Låt oss hoppas att det inte är något allvarligt i alla fall! Han har varit galet torr om ansikte och händer nu under den kyliga perioden och jag har smörjt honom en massa senaste dagarna. Prickig har han varit till och från i fjorton dagar i alla fall, mest från. Men just idag var han prickigare än vanligt.

Yvonne ville se hur David byggde med klossar, se om han ritade "kludd" och höra hurdant ordförråd han hade. David hade inga planer på att göra något liknande och förvandlades till en blyg klängig liten apa som inte ens ville titta på Yvonne när vi kom in till henne. Klossarna var helt ointressanta, rita på papper ville han inte och prata, ja det gjorde han absolut inte. :-D

Men vi vägde och mätte, det gick bra.

Sen när jag berättat utförligt om hans motoriska färdigheter och vilket ordförråd han har medan jag klädde på honom så tinade han upp lite och klämde till med ett tydligt "knapp!" pekandes på knappen på min byxficka. :-D Sen konstaterade han "käp" (skräp) om nopporna på hans yllesockor och gick på min uppmaning och slängde skräpet i soporna. :-) Gullungen.

Yvonne berättade lite att ett ordförråd på cirka tio ord anses bra i hans ålder och jag kunde ju bara försöka övertyga henne om att han faktiskt har otroligt många fler ord i sin repertoar (än knapp och skräp). :-)

Han följer sina kurvor i alla fall, spikrakt utan avvikelser. Det är skönt!

Moster, kusiner och storebror lekte i väntrummet medan vi var därinne. Efter BVC lämnade vi in Tobias glasögon hos optikern (han lyckades krascha dem när han åkte på fötterna nedför rutschkanan på BVC - galningen!), de behöll dem och skulle byta ut dem om de inte kunde böja till dem. Tur vi skaffade dubbla par! :-) Därefter käkade vi sushi utan större gräl (trots lågt blodsocker hos samtliga i sällskapet). Barnen hann dessutom med att leka i "plaskpölen" inne på centrum (utom David, som inte kunde slita sig från "bilvagnarna"...) innan det var dags att ta bussen hem för kvällsmat och läggning. Norah var så duktig och sköt David i vagnen hela vägen ut till bussen och därefter hela långa vägen hem! :-)

Nu sover alla de små och vi vuxna skall väl se på något underhållande innan vi knoppar in vi med. :-)