Inte så mycket då att vi var på fantastiskt födelsedagskalas igår och lämnade barnen med barnvakt som inte är släkt med oss (andra gången någonsin!), eller att vi haft kortkort besök av Jönköpingskompisen med sambo. Utan jag tänkte på hur många gånger barnen faktiskt skadat sig, eller gjort illa sig så att det fällts en tår bara denna helg.
Otroligt många gånger.
Bara idag snurrade Tobias runt runt i hallen (lek), tappade balansen och föll rakt på hörnet av dörröppningen in i vardagsrummet. Fyra centimeter stort jack i tinningen, rött men inte blodvite och kommer förmodligen att se underbart ut imorgon. Jacket satte sig snyggt brevid bulan och skrapsåret i pannan från i fredags.
David sprang in i en kant och slog hål i ena pannloben igår. Idag busade han och spexade med händerna mot vardagsrumsbordet, benen sprattlande ömsom upp i luften ömsom upp på soffkanten. Plötsligt tappar han taget med händerna, faller handlöst ned på golvet och jag ser honom stå helt på huvudet (benen i luften). I några otroligt stilla sekunder hinner jag tänka att "det där kommer inte att sluta väl". En lätt chockad David gråter sekunden senare ut mot mammas axel. Inga bulor men säkert lite ont i huvudet/nacken. Två gånger denna helg har David ramlat av altanen med trehjulingen. Ett par gånger har han sprungit in i hörnet av en fönsterbräda (alltid samma).
Undrar om det är så för små tjejer också eller om detta är könsspecifikt??
2 kommentarer:
Hjälm...jag tycker mig känna igen förslaget
Det är nog könsspecifikt, vad jag kommer ihåg så gick det inga stora mängder med plåster
Vintern är egentligen bra, då har de ju oftast på sig mössa utomhus... X-)
Tack och lov är det [ta i trä] väldigt sällan vi behöver plåstra om dem! Men blåmärkta och buliga är de så gott som jämt.
Skicka en kommentar