I salongen var ett tjugotal mycket komfortabla recliner-stolar med mycket feta armstöd, gott om benutrymme och fri tillgång till snacks och dricka (vin/öl kunde köpas i den bemannade baren just utanför rummet). Kostade lite extra (ca 25% mer) men sades ge en optimal upplevelse.
KRUXEN med detta var att "salongen" i själva verket var en liten del av en större salong, allra längst bak och lite högre upp än övriga säten. Det var också så att all denna fria tillgång till snacks, godis och läsk gjorde att folk sprang FRAM OCH TILLBAKA in och ut ur lokalen PRECIS HELA FILMEN IGENOM.
Så ljud och bild var mycket sämre än om du faktiskt suttit mitt i salongen där ljudbilden är optimal och springet... herregud, vilket enormt irriterande moment att ha folk springande framför dig (eller bakom) precis hela tiden...
VIP salongerna förde en tynande tillvaro efter de första åren surfande på fenomenet "nyhetens behag" och jag tror inte många betalade extra mycket pengar för att sitta där efter de första gångerna.
Därför tycker jag det känns lite trist när jag läser om den Stockholmska "premiärbiografen" Rigolettos nya VIP salong. http://www.sf.se/kampanjer/rigoletto-aterkomsten/?city=sh
Men jag antar att det på något sätt måste gå att räkna hem ändå, annars skulle de inte införa det?
3 kommentarer:
Kanske har dom byggt bort sprin
get.....
Men så fetmycket e f t e r Stockholmarna är... ;D
Jag betvivlar att de byggt bort springet, om de inte begränsar den "fria tillgången" till ett tillfälle INNAN föreställningen börjar förstås. Men det kan jag inte tänka mig.
Ja fatta så FETmycket efter de är...! :-D
Skicka en kommentar