Vill inte vill inte

David är definitivt och oåterkallerligen inne i en trotsperiod nu. Han går visserligen rätt ofta att kittla ut ur ilskan, eller distrahera ut ur känslostormen. Men han kan verkligen bli otroligt irriterande arg och envis.
Fortfarande blir vi lite förvånade varje gång det händer, det är så otroligt "out of character" för vår lillebror. Men det hör ju liksom till, han måste ju också definiera sig och hitta gränser. Så vi vuxna får andas och ta nya tag... :-)

Nyss VILLE han INTE sova, inte med sådan frenesi att jag inte trots detta fick honom i säng, men ändå.

Men det är så fascinerande med honom och hans säng för samma sekund som hans kind landar på kudden får han något dimmigt i blick och börjar mumla sömnigt om täcken och trasor och ser så OTROLIGT nöjd ut... :-D Det är på något vis skönt att lägga honom för man får en liten liten känsla av exakt hur skönt det måste vara att lägga sig och sova middag (något vi vuxna är på tok för dåliga på att göra). :-)