Fostervattenprov

Jag dök upp på mitt läkarbesök härom veckan och till min förtjusning hade det blivit någon miss i bokningen så att den läkare som skulle undersöka mig var inte en man utan en kvinnlig dito. :-) MYCKET bättre! :-)

Hon skrattade lite när jag sade att det inte kändes som om jag var gravid riktigt och sade "nog är du gravid alltid! det här känns precis som tolv veckor". Så så var det med det. :-)

Sen gick sambon och jag på det så kallade NUPP testet och det rann mer än en tår ur mina ögon när jag låg där på britsen och fick se att det faktiskt ligger en liten liten bebis i min mage (jag vet att den inte ligger där förstås). Den hade armar och ben och en liten haka och näsa, den stackaren låg mest med huvudet nedåt eftersom min livmoder verkar vara konstruerad sådan (bakåtlutad).
Det kan också göra att det inte känns lika snabbt på "framsidan" som om livmodern far frammåtlutad. Det kanske är bra, vem vet?
NUPP testet var bra, och då är det helt upp till oss om vi vill göra ytterligare test. Sjukvården tycker inte det. Men det tycker vi. Vi är båda så mycket nybörjare på det här att det känns som om vi vill veta vad som väntar så mycket som det bara går.

Men jag kan inte hjälpa att jag ändå känner för att gråta bara vid tanken på att avbryta den här graviditeten. Jag är redan förälskad i det här lilla livet som ligger därinne. Det var mäktigt att se, otroligt svårt att föreställa sig ett litet liv som sträcker på sig och vänder sig och sprattlar (som den gjorde). Det känns ju nästan inget alls.
Men men.

Fostervattenprovet är bokat, tisdag om två veckor blir det av. Det är i senaste laget om, hemska tanke, det skulle måsta avbrytas. Det är kanske inte ens säkert att jag får en abort om det skulle bli "negativt" testresultat?

Lite att oroa sig för. Ja.
Syrran sade igår "nu är det bara att längta efter att nästa 20-24 veckor skall passera, så att barnet överlever om något skulle hända". Annat att oroa sig för.

Alla dessa tankar lade sig naturligtvis som ett slags filter på mitt undermedvetna och jag drömde flera riktigt otäcka drömmar om just graviditet i natt. Jag vaknade, jättetrist, i morse med en färsk dröm om att hela min mage hade blivit ett stort blåmärke på grund av att något blivit allvarligt fel. Uschiamig.

Rent fysiskt märks inget speciellt, brösten har blivit aningens mindre ömma, men det småmolar och sticker lite i magtrakten istället. Känns inte helt OK, men det känns inte som något jag behöver göra något åt just precis ännu.