Vi tog en liten tur i eftermiddag. Vi gick bort till det nya dagisbygget "Pysslingen" som vi fick erbjudande om plats på redan nu i april. Det känns jättesvårt att byta plötsligt. Brita har liksom växt på oss, hon har trots allt visat sig vara en väldigt trygg dagmamma där det känns bra att lämna Tobias. Det känns som om hon faktiskt verkligen tycker om honom och det hjälper ju! :-)
Men ju mer vi tänker på det desto mer känns det som om vi borde låta Tobias gå här på det nya dagiset som bara ligger ett par minuter hemifrån längs cykelbanan. Här kommer ju säkerligen en massa andra barn från vårt område att gå och det innebär att hans potentiella dagiskompisar kommer att gå att träffa även utanför dagis utan allt för stort besvär. Sen känns prospektet att gå med Tobias till dagis när bulan är pytteliten mycket enklare när jag bara behöver ta en kort promenad och inte måste gå över till andra sidan E4:an och uppför berget.
Sen är det klart att det inte verkar fel att lämna honom på ett dagis som är så fräscht som detta. :-) Det ser verkligen trevligt ut, ett gult "u-format" hus med sex entrédörrar (= lika många avdelningar).
Men det är det där med att Brita känns så trygg och bra och att det kanske är riktigt dåligt att ta honom ur den miljön och in på en byggarbetsplats med nyanställd personal och nya barn. En ny inskolning med allt vad det innebär.
Det smidigaste hade ju förstås varit om vi kunde skola in honom på nya dagiset efter sommarledigheten, men jag betvivlar att vi har det valet.
På vägen dit passerade vi två is-banor, S och Tobias testade ivrigt glidtalen...
Det ser jättefint ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar