lördag 28 maj 2011

Dålig dag del två

Våra mattider idag blev inte hejdundrande, då vi åt frukost vid lunchtid och lunch vid mellistid inne på matbutiken strax före tre på eftermiddagen.
Tobias skuttade glatt in på Minihuset, David och jag fortsatte in i butiken för att köpa lite nödvändigheter inför helgen. Gott mod rådde ända fram till kassorna då David fick syn på BILARNA, dvs shoppingvagnar med en plastbil för barn frampå. Han satt i barnsätet på vår vagn och var INTE nådigt upprörd över att inte få gå till bilarna. När jag packat varorna släppte jag lös honom och han sprang raka spåret till bilarna upphetsat ropandes "bilar! bilar!". Jag pratade med en bekant och höll ett öga på honom, till slut fick jag avbryta och gå och trösta den lille mannen som stod och drog i vagnarna som (naturligtvis) allihopa satt fast i väggen.

Jag försökte på alla möjliga sätt förhandla/distrahera honom att komma med mig och hämta Tobias från Minihuset istället men det slutade med att jag fick bära honom skrikande iväg därifrån. Kände mig som en jäkligt typisk småbarnsförälder där. :-[

Vi hämtade Tobias som var strålande glad och köpte som överenskommet innan den sena lunchen en glasskula var. David fortsatte prata om de där bilarna hela tiden men när det var dags att gå hade jag lyckats styra om intresset till nöjesåkbilen de brukar sitta i en stund innan vi lämnar butiken.

Något som normalt brukar gå hur bra som helst.

Inte idag.
Återigen fick jag bära ett skrikande och sprattlande barn ut ur butiken. Tobias var tacknämligt lätthanterad och gick ut självmant som en snäll pojke. Men när jag ställer ned David på marken smiter den rackaren, springer fort som en vessla tillbaka till butiken och in genom utgångsdörrarna för att komma tillbaka till nöjesåkbilen. Jag reagerar (allt för) snabbt och springer efter.
Vår shoppingvagn hade en helt annan idé, följde gravitationslagarna och rullade på en bil parkerad alldeles intill där jag släppte den. :-(
Buckel. :-(
Jag skrev en lapp med namn och telefonnummer (och en ursäkt) till den olycksdrabbade bilens ägare/förare. Ingen har hört av sig, ännu.

Men man kan ju enkelt konstatera att dagar som denna skall man inte ta sovmorgon och när man har alla impulser att stanna hemma SKALL MAN STANNA HEMMA.
Ironiskt nog lekte barnen extremt engagerat och harmoniskt när jag bröt upp och packade in oss i bilen. Jag hade ingen lust att åka men kände att vi nog borde ta oss ur huset (trots regnet). Just. Hade säkerligen varit bättre att vara hemma.
Jag tror Davids "sammanbrott" härstammar ur att han inte sov middag idag på grund av våra knasiga tider (och det faktum att han inte somnade i bilen som han brukar passa på att göra), han är ju dessutom lite småkrasslig så han hanterar _inte_ motgångar väl.

Hå hå ja ja. Imorgon är en annan dag, jag hoppas försäkringsbolaget är snälla med oss.

2 kommentarer:

Birger sa...

Jösses vilket äventyrligt leverne där på Rögränd och i omgivningarna...
Du har rätt, känns det som om man skall vara hemma, då skall man det, första känslan är som regel rätt
kram, hälsa fröna

camilla sa...

Oh no! Oh no! Oh no! En SÅN dag är inte rolig. Hatar när de dyker upp. Hoppas att helgen ger en trevligare upplevelse och att försäkringsbolaget har hög nivå av empati. För du måste ju bifoga hela denna berättelsen till dem :)
Trevlig helg!