lördag 18 augusti 2012

Uuuähhh...!

Spindelsäsongen har börjat...
Jag tyckte jag såg en i tvättstugan i torsdags, nu stod det en och stirrade upp på mig i diskhon när jag skulle skölja barnens frukostskålar.
Den förra får jag nu hålla ett paranoidt öga på närhelst jag är i tvättstugan, den andra dog döden död med skållhett vatten.
Ungarna undrade varför jag lät så konstigt och hoppade undan från diskbänken... Ehh, um, jag blev lite överraskad bara... (känns oerhört viktigt att inte överföra spindelskräcken på barnen!).
8-)

6 kommentarer:

Birger sa...

Men Anna, vi har ju inga giftspindlar i Sverige, det är inte som i Oz. Och tänk på hur förskräckande stor och allsmäktig du måste se ut genom spindelns alla ögon! Gör som jag, hjälp dom ut i naturen, sist höll jag på 5 min med en räddningsaution ur en plastback i garaget som den inte kunde klättra upp ur

en annan sa...

Jo allt det du säger är helt sant.
Men det bär ändå emot att hantera en tre centimeter stor rackare med tjocka håriga ben.
Döden döden är det enda som gäller. Om de håller sig i skogen får de gärna leva i frid. I mitt hus är de inte välkomna!

"Svensk Skogsspindel" eller "Husspindel" kallas de. De är otroligt snabba, otroligt. Lyckligtvis inte så duktiga på att hoppa och när de fallit ned i vasken/diskhon blir de fast där.

Mamma sa...

Håller med Anna vad det gäller spindlar och andra kryp....

Birger sa...

Klart dom är snabb, med åtta håriga (huh) ben

Camilla (Leo och Alexanders mamma) sa...

Det här med spindlar....huwa, gillar verkligen inte. I min värld fyller de ingen funktion, tyvärr, även om jag vet att så är fallet. Näe tackar vet jag igelkottar där vi numera har en taggig vän, kallad Sigge, som får vanka runt på vår tomt. Med Sigge på tomten vet jag att vi inte har några ormar på tomten som inte heller är välkomna hos oss. Och ja, jag gör mitt yttersta för att "gilla" spindlar som L tar hem. Dock uppmuntrar jag alltid att spindlarna ska ut till sina kompisar i naturen, låååångt ifrån vår tomtgräns :)

en annan sa...

@ Camilla: :-D Ja samma här, alla djur som fångas brukar vi förklara att de vill hem till sin mamma och pappa när det blir kväll. Tack och lov har pojkarna inte insisterat på att få behålla något ännu.