Underbart

Underbart lugn. :-)

Nu skall vi strax gå ut, då blir det nog andra bullar...

Fina vänner

Ellinor var måttligt intresserad av Lucas.

Lucas är en riktig linslus! :-)

"ÄÄÄH!" Lucas favoritljud just nu. :-D

Pojkarna fick låna sovrummet till lördagsfilmen.

Trots den sena timmen - inte en blund på ett enda öga i bilen! :-o

Pojkarna såg på Tom & Jerry på vägen hem.

Jag käkade lördagsgodis på vägen hem.

Barnen och jag spenderade lördag eftermiddag och kväll hemma hos tante J och hennes familj. Pojkarna skärpte till sig och skötte sig över förväntan bra, fick se på film och äta lördagsgodis - och viktigast av allt - träffa Lucas storebror! :-D Tobias är grymt förtjust i honom och han är en oändligt snäll 16-åring (snart) som låter pojkarna titta på och leka med (!) hans superkoola grejer. :-D

Vi blev bjudna på gott fika och kanongod mat och till det fantastiskt trevligt sällskap. :-) Gott att ha vänner som klarar ett besök av alla oss! :-)

När jag bäddade ned Tobias ikväll så sade jag hur stolt jag var över honom och att han är det finaste jag har. Då konstaterade han att "alla barn är deras mammors och pappors diamanter. Att till exempel Lucas är tante J och T' juvel, att pappa är farmor och farfars juvel". Jag höll med och frågade om inte det ändå är ganska fantastiskt - det var det nickade han och såg nöjd ut. Sen somnade han innan jag hann gå ur rummet. :-)
Det känns fint att han reflekterar över andra människors förhållanden, att han empatiskt förstår att det känns lika för andra (dvs han är inte jordens mittpunkt även om han är det finaste vi har). En insikt som inte verkade förminska våra känslor (viktigt). :-)

Uppmärksamhetsbrist

David 3 år har tillfälligt härkat ihop kring det här med toalettgåendet. Jag har en tråkig känsla av att det är på grund av att han inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet av andra mer positiva anledningar och att han helt ballar ur då det är dags att gå på toaletten eftersom han då kan få morsans obrutna uppmärksamhet i säkert uppemot en halvtimme... :-/ Ilsken uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet...

Jag blir så HIMLA arg (han lyckas), så blir jag besviken på mig själv för att jag blir så arg (jag misslyckas). Sen har vi inte lyckats komma till något som ens liknar samförstånd kring hur vi skall lösa det (han är tre år, väldigt mycket tre år) så vi kör samma om och om igen.

Nu sitter jag i vardagsrummet och äter mitt mellanmål, jag orkade inte bråka mer med pojkarna (som surgrädde på bråkmoset har Tobias tappat bort sina öron). De slåss och lever rövare och pratar kiss och bajs, jag försöker stänga öronen och fokusera på Ellinor som ammar. Om de äter upp sina mackor utan att ha sönder något är jag nöjd.

Sen skall de ut och leka - bums.

Freeedah!

Skönt att sova ut.

Skönt att få spela (David valde att titta på!)

Sköndag. :-)

Jag har ammat två gånger utan att ha stigit upp mellan, vi har inte grälat en enda gång, vi har inte stressat ut, har inte sagt hejdå. Nu skall vi äta "långfrukost" då alla får äta det de vill, i det tempo de vill.

SVÅRT att tycka illa om den här dagen. :-)

Storasystern

Ser ni henne?! ;-)

Alltså, min storasyster, min bästa syrra fyllde år i veckan. Det syntes det inget av här i blorgen. :-[

Om jag fick önska mig något, vad som helst - var det att hon och hennes familj kunde bo i det där stora huset med pool tvärs över gatan från oss. Då behövde jag inte sakna henne.

Jag älskar dig syrran!

Saker hon gillar (förutom sina underbara barn och man).

14 mars 2007 visste jag knappt hur man bloggade.

14 mars 2008 saknade jag dig.
14 mars 2009 hade vi magsjuka i huset, inget firande kunde skönjas i bloggen...
14 mars 2010 var vi på trädgårdsmässa tillsammans.
14 mars 2011 mindes jag och bloggade om när vi åkte till Milano.
14 mars 2012 tänkte jag på vår resa till New York.

Överträffade förväntningar

Jag har så låga förväntningar nu inför varje amning att det är ganska lätt att få dem överträffade... 8-)
Nu somnade damen när jag lade ned henne i vår säng, sen kopplade hon på och åt. Bara sådär! :-)

Tobias sjunger "jag och min far", David kör brandbil, morfarn läser och dricker kaffe. Solen lyser och vi har så långt haft en helt fantastiskt skön dag.

Livet är gott! :-)

Jonglörer

Tobias ritade ett "monster som jonglerar" idag! :-)

Är det inte jonglörer vi är, vi vuxna, vi föräldrar?
Vi jonglerar så många olika delar av livet, av våra barns liv. Alla bollar måste hållas i luften, ibland kan man hålla en i handen lite längre och låta de andra passera snabbare. Har man många bollar i luften måste man vara mycket, mycket skicklig.

Jag jonglerar mina känslor kring det här med amning just nu. Skall jag fortsätta, skall jag sluta? För att använda ett slitet uttryck - med en dåres envishet - tror jag och hoppas att två upprepade mer eller mindre positiva mönster är en vana, att nu klarar vi det här Ellinor och jag.

Sen går det inte bra igen och det flortunna mönstret, vanan bryts. Jonglören tappar bollen. Men jag tänker inte ge upp ännu, inte ännu, jag lovar! 8-)

Sorg

Nemo flöt upp och ned när vi kom hem.

Fina asken tillverkad på förskolan.

Fisk i ask (i hink).

Nemo är död.
Han blev inte gammal, flyttade in hos oss i oktober och dog alltså i natt. :-(

Pojkarna upptäckte att något var tokigt i morse när de skulle "väcka fiskarna" (slå på lyset i akvariet). Det var något i Tobias "mamma KOM!" som fick mig att avbryta frukostberedningen och springa in i vardagsrummet för att titta på vad det nu var. Kunde ju konstatera att Nemo mycket sannolikt inte längre levde, han "stod" på stjärtfenorna mot botten med nosen upp i växterna ovanför. Rörde sig inte och andades inte. Pojkarna trodde att han kanske bara vilade, men han hade ju ögonen öppna så det såg lite märkligt ut. Jag fick förklara att fiskar inte har ögonlock (trots att de har det i "Hitta Nemo" vilket David noggrant påpekade). Jag hann inte riktigt göra något åt det innan dagis så vi kom överrens om att han skulle få en chans att komma sig under dagen, om han till äventyrs vilade.

När vi kom hem uttryckte båda pojkarna hopp om att Nemo kanske trots allt inte var död. Men så var det inte, död var han. Pojkarna trodde Nemo hade tappat några fenor, men det var ju så att han flöt upp och ned. Tobias blev ledsen, förstås. Men inte någon djupare känsla. Vi pratade lite om döden och sen pratade vi om att köpa en ny fisk (och därefter fortsatte han bygga lego). 8-)

Idag hade fröken Jocke hjälpt Tobias att göra en liten ask att lägga Nemo i, jättefin! Jag lovade att vi skall trotsa permafrosten (som just nu kanske faktiskt inte är så allvarlig) och begrava Nemo ute i trädgården. :-)

Måste bara

Måste bara dela denna bild! :-)

Storebror tyckte att lillasyrran skulle ha hjärtformade skärbrädan. :-) Klart hon skall det. :-D

Utsikt

Vi ligger båda under min fleece-iga mysiga morgonrock och täcket, Ellinor har just ätit (lugnt och fint!) och jag njuter. Håller vår bebis nära nära.

Nej nu får jag skärpa mig

Från foten av vita berget

Loves fantastiska resa

Christopher Williams: Into the Wastelands

Jag har just skickat iväg S och pojkarna till förskolan, Ellinor sover, diskmaskinen är urplockad, frukosten är klar. Så blev jag stående vid datorn med tårarna rinnande, ödmjukt läsande det som andra människor delar med sig av sina liv i bloggform. Åh alltså, så otroliga grejer, vilka mirakel, vilka hjältar..!

Mina post-gravidhormoner behöver inte just mycket för att få mig att tuta, men det som dessa människor delar är bara helt otroligt. Jag flyr in i äventyrs-fantasyn som väntar intill tekoppen och lugnar mitt hjärta med lite frukost, magi och svärdsfighting...

Fredagsmys?

Båda pojkarna kissade på sig grundligt under turen. Lillasyster började gråta igen direkt vagnen stannat. David spottar på golvet. Bröderna slåss och busar om vartannat. Jag hör mina egna sammanbrutna ord komma ur deras små munnar.

Fredagsmys - visst för fan.

Fem timmar senare

Tveksam vila råder. Ellinor har gråtit mer eller mindre oavbrutet i snart fem timmar. :-( Jag har hunnit med ett sammanbrott och har ÄNTLIGEN fått ut Tobias och David ut i friskluften.

Nu skall jag få på Ellinor och mig ytterkläder så skall vi gå till dagis och hämta lite reservkläder och hjälmarna (om vi till äventyrs kommer iväg till "döskallebacken" borta hos Tobias kompis under ledigheten).

Norah

Vi hade det så fint på Rhodos i September!

Norah, stora tjejen, åtta år (igår)!

Minsta tjejen i mitt liv just nu omöjliggjorde publicering av detta inlägg på "rätt dag" tyvärr men vi hann ju i alla fall ses på Skype och gratulera. :-)

För åtta år sedan, en smärre evighet sedan, föddes hon - min första stora kärlek. *kär* Jag firade den där första julen tillsammans med henne och ändå sedan dess har jag haft ett speciellt utrymme i mitt hjärta reserverat för den där underbara varelsen som är Norah. Det finns ingen som Norah, jag kommer alltid att längta och önska att vi fick vara del av varandras vardagar. Nu med en egen tjej här hemma har jag en känsla av att jag kommer att sakna henne ännu mer!

Vi njöt av havet som var varmare än poolerna.

Stora tjejen tvekade inte när hon fick frågan om hon ville köra båt! :-)

Mycket att titta på.

Stora tänder på gång - otroligt spännande! :-)

Vi hittade ett "kalasställe" där vi åt lunch och alla barnen fick åka allt vad de orkade i värmen.

Siesta - fokuserat spelande - onkel S vid knapparna denna gången.

Tålmodigt lekande med yngsta kusinen, så fin så himla fin stor tjej! 

Blomsterprakt

Tack för fina blomster älskade familj! :-)

Otroligt rar "mor och barn" bukett - med rosa band såklart. :-)

Andra promenaden med barnvagn avklarad, det gick bättre idag än igår. Jag fick med mig pojkarna hem utan allt för mycket strul och Ellinor behövde bara gråta en liten liten stund...

Inbäddad och klart.

På väg ut i snön.

Livets goda

Att sitta här och äta lunch med en god bok och en sovande Ellinor som sällskap måste vara bland det finaste man kan ha det! *kär*
Jag tittar nog mer på henne än ned i boken, hon är som en liten (stor!) karamell. :-)

För två år sedan fick jag en gåva av tante J, ett hängsmycke/bling till handväska (eller liknande). På den står "drömmarna är våra vägvisare". Smycket hade också en liten vidhängande kapsel vari man kunde skriva ned en dröm eller önskan och sedan bära den med sig. Jag skrev ned min önskan ungefär när vi började prata allvarligt om att försöka skaffa ett barn till. Jag vet ju att man inte kan önska sig något sådant, att det viktigaste är att allt går väl och att barnet är friskt... men det är inte förbjudet att drömma. :-)

På dagen exakt två år senare blev min dröm sann.

Hemma

Mormor och pojkarna har haft det fint. Vi fick frågan av personalen på sjukhuset om vi ville åka hem och valde att göra det. Så skönt att vara hemma ändå! :-)

David bad just S att pausa TV'n och så kom han springande och ville att lillasyster skulle ha Lollo! Älskade älskade barn..! :-)

Hon kom!

Lilla underbara Ellinor Maria föddes prick klockan sju i morse.

Hon vägde 4020 g och är 52 cm lång.

Hon är rund och fin och miniliten, med massor med hår på huvudet. Hon äter duktigt och sover förstås en hel del, men hon har kollat in oss noga ett par svängar i eftermiddag. :-)

Vi ligger kvar på Danderyds sjukhus fram till lördag. Mormor tar hand om pojkarna med den äran och vi saknar dem enormt!

Alla små steg på vägen

Det är så otroligt tröttsamt med trots. Speciellt när man är lite förkyld, höggravid och utan frukost. Precis varenda steg under denna morgon har varit kantad av "livsfarliga" rev i form av sammanbrott av husets yngste familjemedlem. Tillsammans har vi noggrannt undvikit så gott som allihop men det tar på krafterna...

Att vakna. Ta av blöja. Stiga ur sängen. Klä på sig uppe eller nere. Äta frukost. Borsta tänderna. Ta på sig ytterkläderna. Ta på sig mössa. Ta på sig vantar (han gick till slut ut i skitvädret utan vantar, men det dör han ju inte av). Allt gick förhållandevis bra, den enda som fick ett sammanbrott var jag och det kan jag nog tillskriva frånvaron av frukost...

Nu är mormor och barnen på väg till dagis i ruskvädret, jag skall äta frukost. Tack gode gud att detta trots går över (och tack för att mormor kunde komma hit och hjälpa mig med barnen!).

Farsdag

Pappa!

Idag är det fars dag - pappas dag. Vi är som vanligt allt för långt borta, detta år har jag dessutom dragit ned syrran hit för barnpassning/bebisvakt så ingen av dina barn är på plats.

Men vi fick ett par fina veckor på Rhodos tidigare i år - du fick bronkit och en tämligen allvarlig förkylning (jäkla luftkonditionering!) men vi badade och solade och du hängde med bra trots alla förkylningssymptom.

Hoppas du har haft en riktigt fin dag och hoppas hoppas att vi kommer iväg på en ny tur till syden framöver! :-) Kanske kommer du ihåg att boka en biljett till Australien igen? ;-)

*Kram* på din dag pappa!

Galne morfar köpte vattenkanoner till alla barnbarnen...! :-D

Glad i hågen en kväll på en varm balkong.

Fascinerat skådande genom glasbottenbåtens botten.

Mer om farsdagen här hemma.