fredag 5 april 2013

Uppmärksamhetsbrist


David 3 år har tillfälligt härkat ihop kring det här med toalettgåendet. Jag har en tråkig känsla av att det är på grund av att han inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet av andra mer positiva anledningar och att han helt ballar ur då det är dags att gå på toaletten eftersom han då kan få morsans obrutna uppmärksamhet i säkert uppemot en halvtimme... :-/ Ilsken uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet...

Jag blir så HIMLA arg (han lyckas), så blir jag besviken på mig själv för att jag blir så arg (jag misslyckas). Sen har vi inte lyckats komma till något som ens liknar samförstånd kring hur vi skall lösa det (han är tre år, väldigt mycket tre år) så vi kör samma om och om igen.

Nu sitter jag i vardagsrummet och äter mitt mellanmål, jag orkade inte bråka mer med pojkarna (som surgrädde på bråkmoset har Tobias tappat bort sina öron). De slåss och lever rövare och pratar kiss och bajs, jag försöker stänga öronen och fokusera på Ellinor som ammar. Om de äter upp sina mackor utan att ha sönder något är jag nöjd.

Sen skall de ut och leka - bums.

3 kommentarer:

Birger Johansson sa...

Men herregud, berätta hur det gick
Kram

Birger Johansson sa...

Sitter och tittar på bilden av David, han är ju bara för söt och vilka trick han har lärt sig, rackarungen.
Att Tobias tappat öronen betyder väl inget värre än att hörseln är fokuserad på andra saker än mammans tjat.
kram till allihop, börja med dig själv

en annan sa...

Det går ju vägen, det gör det alltid. Pojkarna lugnade sig avsevärt efter lite mat. Sen förhandlade de till sig att SLIPPA gå ut, rackarungarna! :-D

Men Davids trots har inte alls gått över, som vi trodde. Det har dämpats, det har det, men han är fortfarande ganska krävande.

Vad jag måste bli bättre på är förstås att ge honom tid - tid och uppmärksamhet även när han inte gör något tokigt/trotsigt! :-)

Tack för de skrivna kramarna, de behövs! Kram! :-)