tisdag 11 september 2007

Föräldrainformation

Föräldrakurs, föräldrautbildning, vad man nu kallar det.

Bättre än väntat. :-)
Vi är åtta par, alla förstagångsmammor och ett par andra/tredjegångspappor. Vår instruerande/informerande barnmorska heter Kristina och är någon slags expressiv mumindalsvarelse. Hon blev barnmorska 1972 och har två egna barn. Hon kunde intyga att det gör ont att föda barn och att det inte går att beskriva hur ont det gör.

Denna gång fick papporna och mammorna (! fatta, vi är blivande FÖRÄLDRAR) dela på sig i två grupper och skriva upp lappar med ämnen vi funderar över kring detta med att bli föräldrar, förlossning och annat. Det funkade bra, S fick bli ordförande för sin grupp och han berättade att de erfarna papporna var nära att ta över helt med sina oändliga mängder insikter som de ville sprida till sina "kollegor". Hos oss mammor fick alla komma till tals och jag är nu mer än någonsin varse om att jag måste ha haft en absolut drömgraviditet, eftersom jag i princip varit helt utan krämpor och smärtor hela denna långa tid. :-) Men vi gick alla och funderade på nästan samma saker.
Intressant nog var det bara hos pappagruppen som ämnet "Relation" kom upp, hmm... vi mammor hade inte en enda tanke på detta såhär initialt. S och jag kom fram till att det måste vara ganska typiskt, att vi mammor inte upplever det på samma sätt - vi kommer att dela vår kärleksrelation mellan partnern och barnet där partnern kommer att vara den som upplever det som en förlustaffär...

Det är lite att tänka på.

Vi fick göra lite andningsövningar men jag kunde inte slappna av. Jag måste hävda att det hade med liggställningen och tyngdlagen att göra. Det går liksom inte att slappna av i käken och låta ansiktet falla nedåt mot bröstkorgen när man ligger på rygg? Sen räcker det med EN enda förflugen tanke på förlossning, bäben på huvud på väg ut genom mig, och smärta - så spänner jag hela magen och hela förbaskade hjärnan.
Jag kanske måste hitta något att fokusera på, något ANNAT att fokusera på? Måste fundera på det där.
S fick nypa mig i låret, så att jag skulle få en "realistisk" upplevelse av smärta. Men allt det gjorde var att få mig att tänka på att om det gjorde ont _där_ när det var dags vore det ju en barnlek, och så började jag tänka på förlossningen och så infann sig spänningar all over. *suckar*

Sen beskrev hon hur en sammandragning kändes ungefär, nyttigt och nytt. Och så fick vi en lista på fyra olika anledningar att kontakta förlossningen:
1) Vattenavgång
2) Vattenavgång + sammandragningar
3) Sammandragningar med 5 minuters mellanrum
4) Blödning

Sen skall man notera vattnets färg, om det går i en större mängd - är det grönt och luktar skarpt skall man absolut kontakta förlossningen, då har barnet bajsat i vattnet och kan vara sjukt.

Naturligtvis fick jag också höra något nytt som jag kan gå och oroa mig för - långsam vattenavgång. Då vattnet läcker ut lite i taget. Det kombinerat med att man inte får några sammandragningar är så klart _inte bra_. Usch.
Jag har förstås haft rikliga och våta flytningar konstant senaste månaden. *suck*

Annars garanterade hon att vi kommer att känna skillnad på en vanlig sammandragning och de _verkliga_ sammandragningarna som kommer igång i samband med förlossningen.

Det var en intressant session, no doubt about that. Både S och jag blev positivt överraskade. Vi åt på centrum och nu är vi hemma och ombytta till behagliga hemmakostymer, rekordtidigt. Jätteskönt! Jag satte mig här för att se om jag kunde lura S att börja spela lite istället för den stora planen jag lade igår att försöka peppa oss att sätta upp lite hyllor och gardinstänger... men tji fick jag! Han står i sovrummet och kör borrmaskin för fullt! :-D

Bäst jag går och gör lite nytta jag med!

Inga kommentarer: