måndag 16 mars 2009

Öronen igen

S tog Tobias till vår barnläkare Ulla idag, det visade sig att den huvudsakliga förklaringen till febern och den extrema tröttheten nog är öroninflammation i ena örat.
Men han har bara fått i sig en banan på hela dagen och han har sovit och sovit och sovit... när jag kom hem sov Tobias fortfarande (mot sin fars bröst) och vi fick knappt upp honom. När han väl vaknat försökte vi locka med diverse ätbara saker, men inget passade. Han tog dock penicillinet och slemlösande - men sen kräktes han upp allt, inklusive bananen han ätit till lunch. :-(

STACKARS STACKARS vår Tobias!!! :-(

Tack och lov fick vi i honom vatten och saft och mer penicilin efteråt, men SÅ synd det är om honom!

Han har bajsat säkerligen fem gånger idag och det var helt löst. S fick med sig två olika provtagningsvarianter som vi skall skopa upp lite av detta bajs i och lämna in till labbet på Löwet för analys.

Det är inte roligt. Och det är svårt att inte vara orolig... :-( S blir hemma imorgon med. Förhoppningsvis känner sig gossen lite bättre redan då.

3 kommentarer:

Morskan sa...

Å, men kära nån. :O* Lille lilleman! *kramar*
Ibland när magen kommit helt ur lag, kan man ju behöva ge skonkost en tid och eventuellt utesluta mjölkprodukter till magen lugnat sig något. Jättebra att de tittar på hans avföring, så att han inte fått någon riktigt elak bacill. S lämnar in de proverna idag va?
*kramar* :O*

en annan sa...

Jag tror inte han bajsat idag. :-( Han har bara kräkts vatten och magsaft. Han har ätit tre små bitar av en smörgås (innan han kräktes).
Han har sovit hela dagen med ett par avbrott för gråt.

Sen i tisdags förra veckan har vi inte gett honom mjölkprodukter, och det är bara vitt "loff" (norskt) som gäller som bröd. Han äter ju inte hur som helst så det är jättesvårt. :-(

Morskan sa...

Men alltså. *orolig* Fick ni några råd om vad han kan/skall äta nu då, för att få i sig någon näring alls? Smått, smått antar jag i alla fall, för att inte provocera magen för mycket. Känns ju som att han inte får i sig mycket att leva på, lilleputten.

Många tankar åt ert håll! :O* *kramar*