Jag menar, det är precis som "grattis på 40-års dagen... WHAMMMO!" så står man där med brösten utplattade till en grad de fysiskt inte borde gå att platta ut till. För er som inte provat detta - man får lägga upp bröstet på en platta, sen för den trevliga sköterskan ned en annan platta för att, just det, platta ut bröstet. Dessa två plattor trycks ihop till den punkten att det gör f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t ont och man tror att man kanske överlever. Sen trycks plattorna ihop ytterligare!
Tårarna tvingar sig upp i tårkanalerna, adrenalinet rusar runt i hela systemet, jag hyperventilerar och ojar mig (diskret, men det går inte att låta bli!). Jag är HELT panikslagen under hela stunden jag sitter fastklämd. Det är mer otäckt än så gott som allt annat jag kan komma på att jag utsatt mig för.
Det här gör man FYRA gånger, två bilder per bröst, dessutom.
Jag vet jag vet jag vet att det räddar liv. Men MÅSTE det göra så himla ont???
7 kommentarer:
skall man vara fin får man lida pin...var det OK?
Fin och fin, det vette håken.
Jag skulle nog faktiskt slippa behagen helt och hållet om jag slapp denna undersökning.
Jag hoppas det var OK, får veta mer om två veckor. :-)
Taket, det ser ju ut som en helikopterplatta....
Kanske tur att den omtalade pappografin bara är, just, omtalad
Tänk vad jag håller med dig,jag har hållit på i 26 år vart annat år det gör lika ont än i dag.skulle det inte gå med ultraljud man kan ju hoppas, knappast när det är bara kvinnor.
Ja herregud... Ultraljud borde vara MINST lika effektivt!
Jag är helt säker på att brösten tar skada av den där ihoptryckningen, det känns ju som om de går sönder lite grann.
@ Birger: Visst är det en helikopterplatta! :-) Karolinskas heli-pad.
Skicka en kommentar