Ninjauppdatering, vecka 35+4

Vårdguiden - v.35

Jag hade en träff med mödravården i morse. Vi skulle bland annat skriva lite journal tillsammans inför förlossningen, det som personalen som tar emot/skriver in oss på förlossningen får upp i sina datorer när de knappat in mitt personnummer.

Vi konstaterade att det är min tredje graviditet, att upplevelsen av graviditeten varit positiv. Jag äter inga mediciner och är ganska frisk. Mina tidigare förlossningar har upplevts positiva om än något långdragna. Inför denna förlossning önskar jag inget förutom lustgas, EDA/spinalbedövning, att barnmorskorna passar på att det inte går för fort (alltså att jag spricker) och sen är det bara att försöka göra det så bekvämt som möjligt för mig och bebisen. Där var det stor skillnad på pojkarnas förlossningar. Jag hade flera "bra idéer" inför Tobias födelse men varje gång jag testade något signalerade han (medelst hjärtfrekvens kommunicerat via skalp-elektrod) att oh nej, det var ingen bra idé... 8-) När David skulle födas (mitt i juli!) var rummet vi låg i så förbaskat kallt att jag för det mesta låg ihopkrupen under en filt och tryckte (bokstavligen). X-)

Jag kan alltid skriva ett så kallat förlossningsbrev om jag kommer på något specifikt innan det är dags, det lägger man ned i pappersjournalen man FÖRHOPPNINGSVIS kommer ihåg var man lagt när det är dags att åka in.
Appropå det, skall så smått fundera på att packa den där bb-väskan också (där man gott kan förvara journalen). Jag googlade lite och hittade flera förslag på innehåll i väskan, en del var roligare än andra (typ 5 par av precis allt, måste vara någonstans där man får stanna en vecka på sjukhuset typ). Skall nog hålla mig till det jag har haft i föregående väskor (inte så himla mycket).

Nåväl, idag var det förutom journalskrivning dags för mätning också (provtagning nästa gång, om två veckor):

Blodtryck: 110/70
Magomfång (symfus-fundusmått): 34 cm
Bebis hjärta: 128-132 slag/minut med normala variationer

Även denna gång hade barnmorskan Helén svårt att känna om det var ett huvud eller stjärt upp och jag kan absolut inte avgöra vad det sprattel jag känner är orsakat av (händer eller fötter liksom). Det är en stor och ganska hård bebisdel uppe under högra revbenskanten, men om det är en stjärt eller ett huvud är svårt att säga. Den delen som ligger längst ned var i vilket fall inte fixerad så Helén bad mig dra på kläderna och promenera över till undersökningsrummet ett par rum ned i korridoren.
Upp på britsen, ned med mega-strumpbyxorna från magen igen, på med gel och så på med ultraljudsundersökningsutrustningen...

DÄR VAR HON!!! :-) Häddegud! Vilken jättestor bebis det var därinne, fint fint runt huvud som minsann låg nedåt, litet (stort jämfört med förra ultraljudet ju) hjärta som slog fint och rygg och ben längst upp.

Vårdguiden - v.35

Barnmorskan fick konstatera att det nog är en bebis som kommer att vara snäppet större än sina bröder, kanske upp emot 4 kg och någon centimeter längre? Uj uj.
Nå, jag struntar i storleken bara allt går bra, bara vi får träffa vår lilla runda fina bebis snart! *lycklig*

Efter undersökningen var det otroligt stökigt därinne, sprattlade och värkte en hel del i stickande/punkter i bäckenet och jag ringde faktiskt tante J delvis för att be dem vara beredda på att vi kanske ringer dem om något händer, hon lovade tryggt nog att de inte hade några som helst  planer framöver och att det gick jättebra. Världens bästa. Skönt! :-)