Morfar, mormor, farmor, farfar, moster, morbror, tante, onkel, kusiner - det här är för er!
torsdag 24 september 2009
Undran
Varje dag undrar jag, varför gör jag det här? Det känns som den mest förbjudna tanken. Mitt barn gråter när jag lämnar honom, varje tisdag, onsdag och torsdag.
Att ens älskade lilla barn gråter varje dag man lämnar på förskolan - det måste vara jättehemskt. Men visst slutar han? Vad säger personalen? Är han glad när du kommer?
Du skulle byta erfarenheter med min Bästis. Har för mig att Oskar ibland började gråta då han vaknade på morgonen inför tanken på dagis.
Äsch, det går nog till sig skall du se. Jag kan räkna på en hand hur många gånger Tobias har blivit hämtad (två händer måste till för att räkna lämnad..), det måste han få vänja sig vid!
Innan sommaren gick det hur bra som helst, då fanns det dagar då han inte ens tittade bakåt när vi lämnade honom. 3 månader senare så måste han få lära sig igen!
Håller med om att det skär i hjärtat, även på "bystanders" som mig. Men jag har sett samma barn leka för fullt en halvtimme senare och personalen, dom är ju utbildade "tröstare". Det går om... "ha de" moffa
Ha ha! Så roligt att se dig här! Jag tänkte just att du borde göra dig en identitet, så att du kan kommentera. Det måste ju vara svårt att låta bli ibland! :O) Och som du skriver - personalen har som regel så mycket erfarenhet och barnen - ja, de kommer sig. :O)
Tack för era värmande kommentarer, och kul att se dig här pappa! :-)
Jao, rent logiskt förstår jag allt det där - men säg det åt mitt hjärta när jag rullar David hemmåt efter vi lämnat Tobias på dagis. Jag vet att det kommer att bli bättre, i våras tyckte han ju att det var roligt att vara på dagis så dit bör vi hitta snart igen.
6 kommentarer:
Å. :O( Tusenmassoravpussarochjättestorakramarbästastelillasyrran.
Att ens älskade lilla barn gråter varje dag man lämnar på förskolan - det måste vara jättehemskt.
Men visst slutar han? Vad säger personalen? Är han glad när du kommer?
Du skulle byta erfarenheter med min Bästis. Har för mig att Oskar ibland började gråta då han vaknade på morgonen inför tanken på dagis.
*kramar*
*kramar*
*kramar*
Äsch, det går nog till sig skall du se. Jag kan räkna på en hand hur många gånger Tobias har blivit hämtad (två händer måste till för att räkna lämnad..), det måste han få vänja sig vid!
Innan sommaren gick det hur bra som helst, då fanns det dagar då han inte ens tittade bakåt när vi lämnade honom. 3 månader senare så måste han få lära sig igen!
Ja! Skönt! Kanske inte så illa som det lät i syrrans inlägg? Men jag fattar att det skär i hjärtat varje gång. :O)
Håller med om att det skär i hjärtat, även på "bystanders" som mig. Men jag har sett samma barn leka för fullt en halvtimme senare och personalen, dom är ju utbildade "tröstare". Det går om...
"ha de"
moffa
Ha ha! Så roligt att se dig här! Jag tänkte just att du borde göra dig en identitet, så att du kan kommentera. Det måste ju vara svårt att låta bli ibland! :O)
Och som du skriver - personalen har som regel så mycket erfarenhet och barnen - ja, de kommer sig. :O)
Tack för era värmande kommentarer, och kul att se dig här pappa! :-)
Jao, rent logiskt förstår jag allt det där - men säg det åt mitt hjärta när jag rullar David hemmåt efter vi lämnat Tobias på dagis.
Jag vet att det kommer att bli bättre, i våras tyckte han ju att det var roligt att vara på dagis så dit bör vi hitta snart igen.
Skicka en kommentar