Nu är det äntligen helg, det har varit en i många avseenden rätt så dålig vecka. Inte minst ur det faktum att jag just har vikt 13 par av Tobias rentvättade byxor. Tretton byxor och så gott som alla kalsonger han äger, på mindre än en vecka. :-( Hur mycket det har att göra med det faktum att hans favoritfröken för fjärde gången fått sparken från förskolan är jag inte kvalificerad att fördjupa mig i. Trist är det i alla fall.
Det är fint att han trots detta faktiskt knyter an till de nya fröknar som kommer dit, investerar hela sitt lilla helhjärtade och hundraprocentigt rena liv i att skaffa sig en ny favoritfröken.
Eller så är det bara vi som har överdrivna förväntningar på vår 3,5-åring.
Trist rubrik, inser jag just. Men det speglar känslan jag hade när jag vek tvätten nyss ganska väl. Veckan har inte alls varit utan high-lights, speciellt inte om man ser föregående inlägg. :-) Vi har ju firat midsommar idag (igår) också, det var en alltigenom sympatisk om än svettig tillställning med oerhört goda vänner som trotsade våra hot om smitta och ond bråd död och kom hit och firade tillsammans med oss ändå.
Barnens epidemiska feber var förstås oerhört smittsam. S blev sänkt först och låg hemma och frossade och hostade i soffan på torsdag och jobbade med datorn i knät. Sen tog smittan mig under torsdag eftermiddag och dundrade loss med 39 graders feber, idag har jag hållit febern stången med ipren, halleluja. Så inte är vi på topp.
Men ungarna mår prima i och för sig, det är alltid något (och det borde innebära att även vi vuxna borde bli friska inom ett par dagar). :-)
