fredag 6 januari 2012

Språkövervakning?

Två pojkar, fyra och två och ett halvt år gamla - hur mycket språkpolis skall man vara när man hör dem käfta med varandra??

Det känns för trist ibland när man hör dem kalla varandra namn och hota varandra med diverse öden. Det är ett språk som är helt oacceptabelt, ibland ord som inte ens jag skulle använda. Samtidigt vill jag inte springa hela tiden och säga åt dem att vara "snälla", det känns viktigt att de får lösa sina egna konflikter så ofta det går, så långt det går.

När det går till våld ingriper vi. Men det känns som om vi måste börja prata med dem mer om vilka ord som är bra ord och vilka ord som inte är bra. Kanske skall man lära dem mer användbara "kraftuttryck"?

3 kommentarer:

Birger sa...

Det är ju en god tanke... visa på ersättningsord..:)

en annan sa...

Jo, ibland citerar Tobias "reglerna" som förskolan har uppsatta på väggen, ofta tyvärr när han själv redan brutit mot någon av dem. Men ändå. Han är definitivt stor nog att komma ihåg regler och börjar bli så stor att han förstår dem också.
David måste börja någonstans.

Ibland kan jag känna att det är fantastiskt att de kan skrika åt varandra, gräla verbalt. Att det inte alltid är handgripligheter/våld det skall till för att lösa en konflikt. De är ju inte så gamla, menar jag.
Men, men men men, det låter så illa när det låter sådär som det låter just nu...

Måste fila in dem mer åt diplomati och förhandling sinsemellan än att alltid gå rakt på.

Birger sa...

dom är ju så jämngamla så det kanske är lättare att höja rösterna, än att ta till nävarna:)