Tänk om man hann fånga de där lättflyktiga minerna som spelar över lillens ansikte. En rynkad panna, en plutande mun, ett tydligt litet "o", en gäspning, ett leende... alla så otroligt gulliga. S funderade på om han faktiskt känner någon av de känslor vi är vana att tolka vissa miner som uttryck för. Om en rynkad panna automatiskt betyder missnöje, eller om det faktiskt bara är frågan om motion av ansiktsmusklerna?
Men leendet (eller om det bara var magknip) som for över hans lilla ansikte tidigare ikväll var ändå tillräckligt för att få mitt hjärta att slå små extra frivolter. :-)
Tidigare ikväll var vi ute och provkörde vagnen för första gången, det gick bra. Han grät som en liten siren när vi lade ned honom i vagnen, förmodligen av värmen i overallen. Men han blev helt tyst så snart han kände den svala luften mot ansiktet. Vagnen rullade lätt, och styrde som förväntat lätt kring och över bucklor och bulor i vägen. Om något så kanske man låser framhjulen när man skall gå en längre "rak" promenad
Nu ligger han nyäten, vaken och lätt missnöjd i babysittern, vaggad av S och väldigt nära att somna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar