Jag tittade just på en liten filmsnutt på Tobias när vi klädde på honom för att åka hem från BB. Herregud så liten han var...! Och så grät han sitt otroliga lilla "huh-hää" som han helt lagt av med (nu låter han en ANING mer...). En sådan liten liten röst han hade då!
Det blev allt en tår i ögat på mig när jag såg filmen.
Och tänk så underligt underbart, han skall stanna här med oss. För alltid.
Herregud så kär jag är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar