Gårdagen var en kombination av tre helt olika "faktorer" - 1) han vaknade i rätt tid, somnade i bra tid och sov precis lagom mängd timmar, 2) Ingen av måltiderna intogs utan fullt artilleri på distraktionsfronten (dvs Tobias åt inte frivilligt) och 3) Tobias tog sig omkring på egen hand och utforskade både huset och sina egna förmågor mer än någonsin.
Han är snabb! Hade det inte varit för hans upphetsade "Uh! Uh!" så hade jag aldrig hunnit fånga honom innan han trillat av den nybyggda altanen. Då hade han hasat/ålat omkring i köket en god stund och plötsligt noterat den öppna dörren ut på framsidan och blixtsnabbt begivit sig på upptäcksfärd...!
Samma sak när han ålat ut på baksidan, jag såg hur han drog iväg åt höger och försvann ur sikte, några sekunder senare hör jag ett förtjust "hihi!" och tar det långa benet före ut för att se vad han höll på med. Jag hittade honom sittande på knä intill krukan med lavendel med en fin rund sten i munnen och två i handen. Asså! Ingen mer lek utan uppsikt där då alltså. Det var ju då tur att de flesta stenarna är lite för stora för att ätas upp eller (!!) fastna i halsen! :-o

Jag kan inte svära på exakt hur många timmar detta försiggick, men det var flera! Jag tittade till honom med några minuters intervall, mest för att jag var nyfiken och naturligtvis för att kolla så att han inte höll på med något farligt. Jag försökte i största mån undvika upptäckt, så att han skulle kunna fortsätta sin utflykt odistraherad. :-)









...vad säger man, hellre en gröt i ögat än tio i magen???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar