Med några nätters mellanrum har Tobias vaknat och varit snudd på otröstlig. Tidigare i veckan var han inte riktigt vaken när S kom ut ur hans rum med honom i famnen, han ville inte luta sig mot sin far och inte ha nappen. Han bara skrek av förtvivlan. Det var inga tårar heller så det var bara något som var fel i lillkroppen. Han lugnade sig förstås, efter en stund i sin fars famn och med lite ljus tänt i rummet, tog nappen och somnade om i sin säng. Men man blir lite matt. Vilken panik!
Nyss vaknade han också helt förtvivlat gråtande, satt upp i sängen och grät med stängda ögon. Men denna gång lät han sig lugnas av mina armar runt honom (fortfarande i sängen) och han tog nappen och lät mig lägga honom ned utan protest efter bara en liten stund.
Tack gode gud för den där trasan vi fick av min syster! Han tar den i sina små händer, letar febrilt igenom alla etiketterna och lapparna som är fastsydda på den till han hittar
Om inte annat skall jag kolla om han inte kan få en reserv i julklapp i år? :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar