måndag 15 november 2010

Tandsprickning

David har varit ganska grinig, extra extra mammig/pappig (beroende av vem han just spenderat lite tid med) och lite småfebrig/varm till och från senaste dagarna. Han sover illa, inte så det stör men han gnyr och behöver tröstas åtminstone varannan timme hela natten. Han har också dreglat galet mycket och blött ned sin kudde ett par gånger per natt, något han inte brukar göra annars. Förutom det finner man honom rätt så ofta med en eller båda (!) händerna inne i munnen titt som oftast.

Alla tecken tyder på att det är något stort och besvärligt som är på väg ut/upp/ned där inne i hans lilla mun. Jag har känt och trevat omkring med ett finger inne på hans tandlösa gommar för att eventuellt kunna hitta stället som ömmar just nu men inte förrän idag såg jag vad det var.
Som vanligt kommer tanden (den jag hittade, det kan finnas fler men David låter mig sällan känna efter speciellt noggrant...) helt utanför området jag försökt titta på, liksom på utsidan av gommen (överkäke vänster sida). Jag blev lite förvånad, men nu minns jag att det är precis så det är. De flyttas in vartefter.

Detta som kommer ut nu, det är STORT. Milda makter, känns som om det kanske räcker med en sån tand på varje sida om hans existerande fyra (2x4, uppe och nere). Det borde inte få plats mer än en... :-D

Idag gav jag honom en halv dos Panodil för att han var lite varm och otroligt ledsen och för att jag tänkte att det kanske skulle dämpa smärtan något. Men hur som helst är det helt begripligt om han är lite irriterad just nu, det är bara att bära på honom, tycka synd om honom och erbjuda "kalla fisken" (bitring i fiskform som bjuder viss lindring i form av en vattenfylld mjukare gummistjärtfena som med fördel förvaras i kylen för ökad effekt).

Tandsprickning.

4 kommentarer:

Birger sa...

stackarn, får väl sitta i mitt knä, om han vill

Morskan sa...

Men varför halv dos?! Visst får han väl åtminstone hel dos för sin egen vikt? När det kommer till smärtlindring, så skall man inte dutta utan drämma i ordentligt för att lindra bra.

Hjälpte det hursomhelst?

*kramar*

en annan sa...

Amen asså, det var slut i flaskan. Fanns bara en halv dos kvar. 8-)

Jag tror det hjälpte, men han vaknade lite senare och vi fick turas om att "sova" intill honom resten av kvällen... 8-)

Morskan sa...

Å, lillevännen... Då är det inte mycket att göra, om medikamenterna är slut.

*kramar*