Jag tänkte handla mat idag. Men så blev det inte. Jag tänkte laga middag. Men så blev det inte. Jag tänkte lägga ungarna tidigt. Men så blev det inte.
Och inte en enda av de genvägar jag tänkt ut för att nå dessa mål funkade.
Ungar. Jag säger bara det.
Och jag har skrikit så högt att jag fortfarande har lite ont i halsen. Inte många mammapoäng idag. Blä.
7 kommentarer:
Det är som att vi är synkrona. Jag har skrikit idag jag med. :/
?!
Det är som det brukar vara,man hade lust att skicka er till månen och inte hämta er tillbaka, det blev ju så bra sedan.
Åh, men skrek du någonsin rakt ut i galen huvudlös ilska åt oss? Jag har inga minnen av det i alla fall! :-)
Jag tror det blir bra sen, men herreje så man känner sig trist när man tappar kontrollen sådär. David gråter (för att han blev rädd av mitt ljudliga utbrott) och Tobias gråter (förhoppningsvis med ett uns av insikt om att han gjort något tokigt) och jag gråter (för att jag skäms). Lyckat värre.
Intressant kära föräldrar, att er respons är så olika... *kramar*
Och mamma - jag undrar liksom syrran?
Jag minns nog bara den gången jag fick stryk, väldigt orättvist faktiskt och då bör jag ha varit nyss fyllda fem, eftersom syrran låg i din mage då.
Nej då! Jag tror du är en bra mamma Anna, du finns ju där hos dom, det är huvudsaken!
Tack Mib! *kram* Det värmer. :-)
Skicka en kommentar