Feber!

Igår var en kaotisk dag. Tobias inledde dygnet med att inte kunna sova och nybörjare som vi är anade vi inte då att det kunde ha att göra med hans temperatur... :-/ Sen blev det morgon och Tobias som normalt är en mycket solig ung man när han vaknar var trött och ledsen. Men han åt förhållandevis bra av gröten så jag bestämde att det var värt att våga åka till Grönan trots allt. Han somnade just innan det var dags att åka efter jag hade klätt på honom och ammat honom och vaknade inte förrän vi kommit in till stan, så han fick en ganska bra vila där (trots den hemska värmen i första bussen vi åkte med! Jag fattar inte att SL inte kan slå på luftkonditioneringen!).

När vi kommit fram åt vi en ganska skojig lunch på Blå Porten med mina kollegor, Tobias åt och busade om vartannat, charmade alla och kom på en helt ny lek med några av dem. Sen blev han betänkligt trött och somnade i famnen på en av mina kollegor medan jag åt färdigt min mat (snälla kollegor!). :-) Han började redan då se väldigt förkyld ut, tyckte jag, men återigen - eftersom han somnade och sov i vagnen fick han ganska god vila. Vi fortsatte till Gröna Lund och insåg att det inte bara var vi som skulle dit denna soliga dag - det verkade som om ett flertal skolor och löst springande ungdomar också hade tänkt sig dit så köerna var digra framför de stängda portarna (de öppnade 15:00, en annan detalj vi inte noterat i förväg). Tobias sov hela halvtimmen i kö och en god stund inne på Grönan-området medan vi ägnade oss åt den teambuildande 5-kampen (alltid lika roligt!).
Tobias vaknade en stund mitt i detta och nu var han VARM. Alla försäkrade att det säkert var för att det var så himla varmt ute, men det kändes verkligen inte normalt. Och hans rödkantade, lätt simmiga blick antydde också att allt inte var helt 100% för honom... uschiamig. Jag ammade honom två gånger innan han somnade om igen, han åt ovanligt glupande och koncentrerat.

När vi hade spelat klart tog jag farväl av mina kollegor och galopperade i vild panik med en nyvaken och utmattat gråtande Tobias mot närmsta busstopp. Jag var väldigt nära gråten när jag inte fick komma med varken den första eller den andra bussen som passerade (max 3 barnvagnar per buss) men tur som var kom det en tredje buss direkt efter den andra.
Tobias var het som en bakugn och gnydde mest, han reagerade tämligen negativt på ljud så jag var glad att bussen vi kom med var så gott som tom (till skillnad mot den föregående, som huserade en hel skolklass vars oljud fick Tobias att brista ut i lika högljudd gråt!). Han åt lite skrapad banan då på bussen och ytterligare lite mer när S mötte oss på Centralen.


Hela dagen drack han bra med vatten, ammades mer än vanligt och åt upp sin mat. Men på kvällen... milda makter så dålig han var. Jag tror inte S och jag sett honom så ledsen sen han var pytteliten bebis och hade ont i magen.

Man fattar nu hur go och glad Tobias egentligen är, för det gjorde ruskigt ont i hjärtat att se honom sitta helt stilla och se med en modfälld trött blick på oss när vi försökte "underhålla" honom som vanligt. Igårkväll var det INTE läge för skratt och bus, det var närhet och vila som gällde - till vi vågade oss på att ge honom en Panodil suppositorium vill säga.
I mina armar, från en sekund till en annan, bytte han helt temperatur och temperament!


Så-himla-fantastiskt-skönt!

Han gick från kokhet (39.1 grader med örontermometern) och gråtfärdigt utmattad till tempererad och jätteglatt pipande busig (sitt vanliga jag!) på bara några få sekunder ett par minuter efter vi gett honom suppen.

Lite senare somnade han efter en timmes amnings-nattning (vi skippar det här med 5-minutersmetoden till han är frisk igen) och sov lugnt fram till 02:30 när han fick en ny febertopp. Vi gav honom ytterligare en supp och jag ammade honom till sömns, sen vaknade han inte förrän vid 07-tiden då han fick äta lite mer.
Sen har han sovit och ätit bra och inte varit allt för varm, så jag har inte behövt ge honom mer Panodil.

Nu sover han sedan 14:40, två timmar and counting (ammade honom efter ca en halvtimmes sömn, sen dess har han sovit ostört). Det är väldigt varmt här uppe på övervåningen, när han vaknar skall jag ta med honom ned till den sköna svalkan på bottenvåningen och preppa lite middagsmat åt honom och mig.