Målmedveten i midsommargräsetSåhär dags för ett år sedan hade S precis lämnat mig och en alldelens alldelens nyfödd David på BB. Vi visste inte vem han var men det var så otroligt skönt att vi äntligen fått träffa honom! :-) SOM vi längtat! :-)
Den här graviditeten var helt annorlunda mot den förra. Nu, den här gången visste jag ju vad som väntade och själva graviditeten var en inte lika viktig och stor upplevelse. Det var målet som var meningen med resan, för en gångs skull och målet, det var David det! :-)
Förlossningen gick ju hur bra som helst, lite kortare än med Tobias, förmodligen ungefär lika ont men återigen var jag mer än lite hjälpt av att jag visste vad som väntade. :-) Sen, när jag värkt och vi väntat, epidural lagts, värkarbetet fortsatt, till sist fick jag föda den lille människan. Vår son, Tobias lillebror. Vi var fyra i familjen.
Varje dag lär vi känna honom bättre och bättre, varje vecka inser vi att han är otrolig, han är sin egen person och han är en gåva. Kärleken växer i samma takt som barnet. :-)
Det är en sådan enorm resa. Att få följa med David och att han följer med oss. Att vi är en familj och att vi tillsammans kommer att få möta allt underbart livet bjuder på.
En riktig pajas
Så otroligt rörlig!
Man ser på fötterna att han koncentrerar sig
Bus i vattnet med brorsan
Skönt att värma sig i en handduk när man badat nog länge
Killen som chillar
Öppnar presenter på ettårsdagen
Myyyyser
Hänger med brorsan och farfar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar