Impulskontroll saknasDet var ju inte mycket som blev rätt igår. Missad mathandel på grund av totalt nedkissad son (från kalsong till overall). Missad middag på grund av gräl. Missad tidig läggning på grund av bajsöversvämning (David). Det som under nämnda gräl fick mig att utbrista i det som kändes som ett avgrundsvrål var när Tobias slog mig i ansiktet när jag höll på att ta av honom något. Jag hade bett snällt innan och det hade urartat i en diskussion med mycket "neeejj!" och "jo!". När jag handgripligen tog grejen av honom blev han rosenrasande och slog mig i ansiktet.
Och saken är ju den att det var inte så himla allvarligt just denna gång, mera frågan om ett flaxande av diverse extremiteter i ansiktet på mig. Men dagen innan gav han mig en klockren smärtsam rak höger så att min läpp svullnade upp, utbrottet orsakat av exakt samma anledning som gårdagens utbrott.
Jag vet uppriktigt inte hur jag skall reagera på detta för att det skall bli rätt.
Det FÅR INTE HÄNDA - det är ABSOLUT förbjudet att slåss.
Senaste veckan har jag sett honom slå David med exakt det där "boxarmässiga" slaget, en klassisk rak höger. Rätt i ansiktet också. Det är så fruktansvärt hemskt.
Jag har skällt, allvarligt, hållit fast honom och sagt till på skarpen när det hänt. Men det verkar inte gå in och jag vet inte hur jag skall hantera det.
I förrgår grinade jag och tvingade honom att säga förlåt (något han inte ville). I går skrek jag alltså. Igår grinade han, och jag lite senare.
Men inte vet jag om han fattar att han inte får slåss. Och jag behöver verktyg för att kunna hantera det här. Jag måste se till att jag ger honom en chans att göra rätt att fatta vad som är rätt och inte.
En sak är säker. Nu är det färdigspelat på DS'en på ett gott tag. Det var den som var orsaken i båda fallen.
5 kommentarer:
Ta bort DS-en verkar ju bra, en omedelbar verkan som går att koppla ihop med slaget, och för guds skull, ta den med utsträckt arm, utom räckhåll :)
Höh, ja det var ju ett bra tips! Skall definitivt tänka på det framöver! Än så länge har jag längre armar än han har...! :-D
Ja det där är ju jättesvårt! Jag har ju haft en Tjabolina här hemma som varit sån när hon var liten. Tjabo har aldrig slagit nån direkt, mer än tangentbordet på sin dator...
Just det där med att klä av och på blev mycket bättre så småningom när Tjabolina lärde sig att göra det själv. Då kunde hon göra det på sitt eget sätt.
Tror du det är nåt i kommunikationen som han inte förstår eller att man är för nära?
Jag har egentligen inga direkta tips men det finns en bok av Ross W Greene som heter Explosiva barn, den är bra.
Kram!
Ibland undrar jag om det är kommunikationen som falerar, att han inte förstår vad som händer, vad vi skall göra. Det är där jag känner att jag kan göra mest, helt enkelt skaffa mig ett annat språk.
Jag har med framgång testat att ge honom förvarning, inför normala övergångar. Till exempel om jag säger "om tre minuter är det mat, bygg färdigt legot och kom själv in i köket när du är färdig" så funkar det så gott som alltid.
Men i stundens hetta funkar det inte (för mig), jag tänker inte rätt och reagerar med någon form av ryggmärg som inte alls är funkis.
Det skall bli otroligt skönt när han klarar att klä sig själv, nu kan han göra ganska mycket själv men inte allt och man måste som regel hjälpa honom att fokusera på uppgiften (speciellt när det är bråttom förstås).
Tack för boktipset, och kramen! :-)
*kram*
Men ok, lycka till... :] När de lärt sig att klä sig själva, vill de inte längre göra det.
Bara så du är förberedd.
:D
Skicka en kommentar