Jahupp, på matbutiken såg David en ÄNNU större brandbil än den han fick i julklapp. Lite för dyr och på tok för stor för att köpas vid detta tillfälle. Stillsamma tårar fälldes hela vägen ut till kassorna. Men vi kom överrens om att önska den till födelsedagen, eller spara pengar till att köpa den själv.
En hel del tröst utvanns ur att prata om exakt hur han skulle berätta om den fantastiska tingesten för S som inte var med och kunde uppleva den med egna ögon. :-)
2 kommentarer:
Tänk ändå, nog var det en fin brandbil, hmmm
kram
Ja himmel så förtjust han var. Brandbilen var det första han pratade om i morse också, himmel alltså. :-)
Jag tror det är bra för dem att längta efter något, att önska sig saker. Att allt inte bara fås och tas med hem direkt. :-)
Skicka en kommentar