Vilken förskräcklig helg!

Farmor landade i onsdags och fick förhoppningsvis åtminstone en och en halv fin dag tillsammans med Tobias, de var ute och byggde snömän (med havreringar till ögon/mun, mycket uppskattat påhitt tyckte skatorna) och de promenerade till centrum och fikade.
Sen bröt det ut en katastrofal kombination av influensa och magsjuka för både henne och Tobias - HÄDDEGUD! :-o

Tobias var helt galet personlighetsförändrad, det var som om man tagit allt som han är och gjort tvärt om - arg hela tiden, grinig, vill inte (VILL INTE!), ingen aptit, arg arg arg. Lördag morgon bar vi över honom till vår säng och vid åtta ungefär vaknade han och tog sig i vild panik ur vår säng - det bara rann bajs ur honom!! Fatta ändå, han skulle ur sängen innan det började, vilken otroligt sympatisk reflex!!! Lördag förmiddag innebar minst fem pyjamasbyten, och han toppade av med att kräkas ned hela sängen efter middagsvilan. Sen var han inte pigg resten av dagen, stackars barn.
Och stackars stackars farmor - hon blev helt utslagen! Stackars henne, hon sov sig igenom stort sett hela lördagen och vi var oroliga att vi skulle vara tvungen att ta med henne till akuten till slut. Hon var något något bättre idag och orkade med att flyga och ta bussen hem, men det var inte mycket ånga kvar i henne. STACKARS!

Tobias hade feber hela dagen idag tror jag, det var inte förrän vi gav honom en Ipren-supp på kvällen som han faktiskt kom sig och åt en banan. Han åt en smörgås och lite lite yoghurt till frukost och har druckit "ok" hela dagen (när han varit vaken vill säga). Men det är helt tydligt att han inte svarar på Alvedon oralt (vi tänkte att han skulle slippa suppar eftersom han haft sådan eländig diarré), vi har inte sett någon som helst förändring av feberläget med den kuren.

När vi släppt farmor på flyget tog vi en tur med bilen eftersom Tobias sov så gott, två timmar senare stannade vi i Knivsta (hur vi tog oss dit? gudarna vet...) och våra kurrande magar styrde oss till form.mat. Vilket toppenställe! Focaccian jag åt var inte den godaste jag ätit, men miljön var sympatisk och S lasagne var delikat. Dessutom hade de kanelbullar lika stora som mitt ansikte...! Tobias var inte alls pigg så vi turades om att äta medan han vilade i famnen på en av oss.
Sen åkte vi hem och Tobias fick resten av dagen/kvällen sovandes i famnen på sin far.
När vi lade honom gav vi honom ipren-suppen och därför vaknade han förstås efter en timme och ville inte sova mer - då fick han komma upp och äta en banan (det var allt han ville ha) och sitta och mysa i soffan mellan oss en stund. Sen gick det bra att läsa saga och lägga sig igen.

S skall stanna hemma imorgon och ta med Tobias till vårdcentralen, det känns osunt att han haft sådan relativ svårartad diarré i snart tre veckor.