måndag 15 februari 2010

Berg- och dalbana

Hur det är, det här livet med två små... Det gick från halvt om halvt euforisk sov- och mysmorgon till kaos och en akut känsla av att inte räcka till och en önskan om att vara någon annanstans.

Hur lätt är det att servera frukost när två tredjedelar av den närvarande familjen gråter och skriker i en härlig blandning av trots och ren hunger? Tobias ville ABSOLUT inte äta och deklarerade detta LJUDLIGT med gråt och skrik men efter två avvisningar från köket (jag körde ut honom i hallen i ren frustration) kom han till slut på att han ville ha gröt och slevade i sig en stor portion. David åt en liten portion gröt, grät och snorade om vartannat, jag _tror_ att det har att göra med den där nya tanden.
Hur lätt är det att göra blöjbytesrutinen till något positivt när en tredjedel av den närvarande familjen gråter som om livet höll på att ta slut (David, lämnad ensam på en filt på köksgolvet, INTE populärt)? Sen fortsatte dagen med ett oräkneligt antal utbrott enligt följande mönster - Tobias gör något tokigt med David (tar leksaker, puttar omkull, biter etc) -> David börjar gråta -> Jag tröstar David och säger åt Tobias att sluta -> Tobias börjar gråta -> Jag tröstar Tobias -> David börjar gråta igen -> Jag plockar upp David och försöker sysselsätta Tobias samtidigt som jag plockar undan/tar fram någon form av mat. Vi kanske har haft tio minuter under fridfulla förhållanden idag.

Det tär på sinnena, jag klarar inte av detta gråtande och skrikande i så många timmar på raken! Ett tag när jag själv skrikit (rakt ut, inte riktat åt något specifikt barn) höll jag telefonen i handen redo att ringa hem S, jag går sönder och jag till och med skrek åt David att han skulle ligga stilla på skötbordet (som om han förstod..!) när han rullade runt och bokstavligen rullade sig i bajs... *suckar*

Jag är ingen bra mamma, jag har absolut ingen simultankapacitet när det gäller barnen. :-(

Just nu, i skrivande stund är det förstås lugnt och stilla. David sover och Tobias tittar på 'Snurra Snurra'. Vi får hoppa över uteleken idag, nu är det ju middagstid. Förhoppningsvis somnar Tobias bra ikväll ändå, utan att vara mer "trasig" nu resten av dagen.

2 kommentarer:

Morskan sa...

En del dagar önskar man bara att man hade sluppit vara med om. Dagar då man känner sig som den sämsta föräldern.

Det _är_ så jobbigt att vara ensam hemma med två små barn. Det är fan så jobbigt.

På ren svenska.

*pussar-och-kramar*

teapot sa...

*kramar* Tack, det känns både trist och skönt att veta att du vet precis hur det är!