Hemma idag med

Ingen feber, men jag känner mig 'däven' och ur slag så jag håller mig hemma från jobbet idag. Tjuvkikar på mail och supportverktyg hemifrån, så det inte skall bli för mycket att städa upp innan jag slutligen går på semester.

Känns otroligt tomt här hemma. Jag har hört David gråta flera gånger senaste dygnet och jag har med ett ryck satt mig upp i soffan när jag tyckte att jag hörde Tobias, helt beredd att rusa upp - som alla andra kvällar... Det är helt otroligt så ingrodd den där reflexen är, att springa och fixa så att de får det bra igen och somnar om innan de hunnit vakna helt (eller väckt brorsan). :-)

Tobias har cyklat "stor" cykel hemma hos farmor, tänka sig. Lillgutten! :-) Naturligtvis med stödhjul, men ändå. Det var lite trixigt att bromsa och att förstå att det faktiskt inte gick att trampa baklänges/backa. :-) Han har ju pratat om denna stora cykeln i flera veckor så jag önskar jag kunnat vara med när han äntligen fick cykla! :-)

Sista dagarna innan de åkte tyckte vi (både S, farfar och jag) att Tobias ändrat sig. Det var som om han var en mer harmonisk unge. Han lekte mer, slog sin bror mindre och var allmänt jättenöjd med livet. Så var det inte första dagen i Norge i alla fall. S berättade att han haft en "all time high" på surhetsskalan då. Jag hoppas hoppas att det bara är frågan om en jet-lag från den långa resan? :-}
Det vore så HELT otroligt fantastiskt om Tobias kunde komma ur sitt trots nu, att det nya jag han förändrades in i någon gång i november förra året (och kom ur ett tag i februari-mars) inte är ett permanent tillstånd. Vi hann fascineras av och glädjas otroligt mycket åt den lilla lilla period av förändring vi tyckte oss se. :-)
Förhoppningsvis börjar han äta mer också. Jag hoppas verkligen det, för även om vi är överens om att inte tjata (eller oroa oss) så är det ju svårt när det gått så många veckor med bara hörn av mackor och enstaka skål med flingor som näring per dygn. :-[ Jag undrar om all sand han ätit/äter och eventuella småstenar som åkt ned kanske på något vis orsakat någon skada i hans mage? Den kanske är helt full av sand/sten och inte alls tror att den är tom och behöver näring?
*suck*
Nå, det var prickar och mystiskt elakartat insektsbett som stod på menyn när de åkte. Prickarna har jag inte koll på, men S har inte sagt något om dem så jag antar att den blekning vi noterade dagen innan de åkte förmodligen hållit sig. Däremot fick S ta med honom till lokal vårdcentral igår och då fick de antibiotikasalva att smörjas på två gånger om dagen + kompresskydd. Så insektsbettet hade urartat precis som vi misstänkte, och det hade orsakats av gula stafylokocker.

Jag tycker inte att det är osannolikt att Tobias hela sjukdomsförlopp orsakats av streptokocker, här är vad Vårdguiden skriver om "smittor på förskolor":

Streptokocker

Smittar lätt genom direktkontakt och via leksaker med bakterier. Det är vanligt att barnet får ont i halsen, feber och röda utslag. Ibland får barnet sår på huden. Allvarliga komplikationer kan uppstå men det är ovanligt. Streptokocker orsakar halsfluss och scharlakansfeber.

Feber - check, röda utslag - check. Ont i halsen kan han mycket väl ha haft eftersom han hostat mer eller mindre frekvent sen början av juni... *suck* Men även om han är sprattligare och busigare än någonsin och följaktligen inte allmänt påverkad så kan man ju inte låta bli att oroa sig. Gula streptokocker var ju ingen människas bästa vän direkt. :-/

David pillar på, kryper runt och kollar läget hemma hos farmor. Vi får se om även han slår på stort och börjar gå hemma hos farmor? :-) Han är otroligt "pappig" säger S. Pappa kan inte gå många steg utom synhåll innan David börjar oroa sig. Det hänger säkerligen ihop med miljöombytet. Han har inte varit iväg hemifrån på länge och kommer knappast ihåg hur det var sist (den gången var i och för sig David och jag ensamma på tur så han fick hur mycket uppmärksamhet som helst). När de först anlänt till Norge fick ingen annan än pappa hålla honom, inte ens farfar som var hjälten hela dagen här hemma.

Farfar har varit en riktig champion. Trots att han varit helt "stolsbunden" har han verkligen varit en avlastning för S och mig. Bara det att det fanns ett par ögon till på barnen, någon som pratade med dem och någon som gav hungrigaste familjemedlemmen (David) mat när det krävdes. David och farfar har 'hängt' långa stunder på altanen tillsammans och de har delat många "ögonblick" där farfar har tjuvkikat på roligheter och klurigheter David har haft för sig. :-) David har bland annat lärt sig klättra ned och upp från altanen (både vid trappan och utan trappsteg) samt ned och upp ur sandlådan medan farfar övervakat.


Men nu är David på nytt ställe och då är det pappa som gäller, pappa och ingen annan. Fast jag hörde att han inte var speciellt dyrköpt, då farmor lyckades "köpa" honom med startkjeks redan vid frukosten dag två. :-) Så det blir nog bra.
Vad gäller hans feber har jag inte hört något mer, så jag antar att den faktiskt gick över efter de två dagarna tidigare i veckan.

Förmodligen är det väl samma sak jag har? Kan det vara en "Tredagarsfeber", beskrivningen stämmer så bra, med prickar och allt - men jag är ju vuxen och har inga prickar?