En timmes gråt efter hemkomst från dagis fick jag äntligen Ellinor att äta. :-) :-) Hon åt sittande i mitt knä (!), under vissa protester till att börja med men sen mer koncentrerat. Puuuhhh...! :-)
Det blev nio timmar mellan måltiderna det, inte helt optimalt när man bara är knappt två månader gammal.
Nu skall jag få i pojkarna och mig lite middag (S jobbar) och hoppas att Ellinor kommer ihåg hur man gör om två timmar igen!
1 kommentar:
Puh - skönt
Skicka en kommentar