tisdag 16 februari 2010

Frid


Storebror grät när jag lämnade honom på dagis. Men det är för stilla stunder med lillebror (som denna) jag kräver av mitt mammahjärta att det skall acceptera lämnandet.

1 kommentar:

Morskan sa...

Så fint skrivet, kära syster.

Det är så många ögonblick som mammahjärtat måste förhärdas - för att det skall bli bra.

*kramar*