tisdag 11 december 2012

Livets goda


Att sitta här och äta lunch med en god bok och en sovande Ellinor som sällskap måste vara bland det finaste man kan ha det! *kär*
Jag tittar nog mer på henne än ned i boken, hon är som en liten (stor!) karamell. :-)

För två år sedan fick jag en gåva av tante J, ett hängsmycke/bling till handväska (eller liknande). På den står "drömmarna är våra vägvisare". Smycket hade också en liten vidhängande kapsel vari man kunde skriva ned en dröm eller önskan och sedan bära den med sig. Jag skrev ned min önskan ungefär när vi började prata allvarligt om att försöka skaffa ett barn till. Jag vet ju att man inte kan önska sig något sådant, att det viktigaste är att allt går väl och att barnet är friskt... men det är inte förbjudet att drömma. :-)

dagen exakt två år senare blev min dröm sann.

5 kommentarer:

Birger sa...

Ja hur det kan bli, det finns säkert någon som ser in i oss och ger oss det vi önskar mest av allt.

Mamma sa...

Tänk så härligt att det kan bli så bra av en dröm, då har man ju något att se och vänta på....

en annan sa...

Smått fantastiskt att hon kom precis på dagen samma datum jag skrev ned min önskan också, fast två år senare då. :-)

Camilla sa...

Å vilket fantastiskt fint smycke! Och sicken tur (eller skicklighet ;)) att det blev en liten tjej :)

en annan sa...

@ Camilla: Ja jag måste säga att min uppskattning av smycket i fråga har tiodubblats efter denna insikt...! :-D Tror att vi kan låta bli att köpa lotter resten av våra liv nu, eftersom jag misstänker att detta var vår "dos" av tur. :-D