söndag 30 december 2012

Post-production

Spåren av en nio månader (plus en vecka) lång graviditet är färre än man kan vänta sig.

Linea nigra
Cirka en vecka innan förlossningen fick jag en "linea nigra" från bröstkorg till navel (ovanligt nog, normalt går de från naveln och neråt). Då när jag upptäckte den trodde jag att magen skulle spricka (det kändes så, jag lovar!) men det handlar om helt reguljära pigmentfläckar bara (inte spåren av en mage som höll på att spricka..). OM ETT ÅR kan de vara borta. Ja ja, jag vet i alla fall var mitten på magen är. X-)

Solbränna
Vi var till Rhodos i September, då vågade jag sola en del (kan ha bidragit till linea nigra) även om jag hade en överdel som täckte magen vissa dagar så fick jag en del färg. Den färgen har helt klart fått ett nytt liv nu när magen plötsligen inte är utspänd över en rund liten bebis! :-D Så det blir mitt tips till alla soldyrkare - flexa muskler och spänn ut skinnet så mycket det går - när man släpper ihop det igen ser man MYCKET brunare ut! :-D Jag lovar att så här brun på magen har jag aldrig varit (inte ens då på Rhodos!).

Smärtor i fogar
Ungefär två veckor efter förlossningen gjorde det fortfarande lite ont här och var om jag rörde mig oförsiktigt. Nu en månad efteråt tror jag det mesta jag känner när jag rör mig handlar om att jag inte rört mig på riktigt på så väldigt länge, alltså inga problem med foglossning eller annat.

Blödning
Blöder än, halleluja det så kallade "avslaget". Kroppen gör sig av med de slemhinnor som behövdes under graviditeten och läker så sakteliga ihop. Man kan väl säga att nio månaders blödningsbefrielse (graviditeten) vägs upp av sex veckors oavbrutet blödande... 8-) Eller, nej, det är ju inte förknippat med varken smärta eller PMS så man skall ju inte klaga. :-)

Sammandragningar
Jag hade rejält smärtsamma sammandragningar de första dygnen efter förlossningen. Min livmoder hade ju oturen att inte bli av med alla hinnor när bebisen väl var ute, så livmodern fick inte dra ihop sig lika snabbt som den kan om den inte är upptagen med att blöda/fyllas med blod. Men med Alvedon++ utdelade på BB höll sig smärtan på en hanterbar nivå. Efter fyra dagar gjorde det inte mer ont än att en vanlig Alvedon räckte till. Efter en dryg vecka kändes inga sammandragningar av längre.

Borrowed from A Nice Ring To It
Vatten i benen/svullna ben
Efter förlossningen svällde jag upp, precis som efter tidigare förlossningar. Inte hela jag då, men väl ben och i viss mån händer. Det var smärtsamt och såg nästan lite löjligt ut - små ballonger i änden på fötterna istället för tår. Fotleder hade jag inte heller, det var mer vad man på engelsk slang kallar "cankels". Denna gång höll de förhöjda vätskenivåerna i sig i några fler dagar än förut, men efter en dryg vecka var allt vatten borta.

Andra smärtor
Det är inte något som på ett akkurat sätt kan beskriva hur det känns att pressa fram en bebis ur sin egen kropp - det är bara AJ NEJ WOW HERREGUD NEJ JAG DÖR PÅ ALLVAR AJJ NEJ DET-ÄR-INTE-MENINGEN-ATT-DET-HÄR-SKALL-GÅ AJJJEH (..."nej!" var mitt svar på barnmorskans klämtjäcka uppmaning om att krysta nu senast, upprepade gånger fick hon det svaret...heh...). Hur som helst känns det ju inte helt som det skall där nere efter en sådan upplevelse. Första toalettbesöken efter förlossningen är lika skrämmande som smärtsamma. Om man dessutom har äran av att ha sällskap av en mer eller mindre bekymrad barnmorska och en undersköterska när det skall till blir det ju inte lättare direkt... :-D
En vecka efter förlossningen slutade jag jubla efter varje framgångsrikt toalettbesök, nu ytterligare några veckor senare är läget helt normalt. Men jag går när jag måste, det är INTE en bra idé att hålla sig! :-)

Blodbrist
Jag förlorade drygt 1,5 liter blod efter förlossningen. För att återhämta något av detta föreskrevs dubbel dos järn av vården - det vill säga 200 mg per dygn (en tablett morgon och kväll). Det är ju för övrigt inte rosigt för lilla maggen kan man ju inte påstå... Jag har sedan förlossningen haft ett par episoder med akut huvudvärk, jag brukar inte ha det så jag har blivit lätt handikappad av det. Men Alvedon funkar även där, samt de vanliga tricken vatten och sömn. Nu är det längre mellan episoderna av huvudvärk, men jag har på grund av magen trappat ned på järndosen. Jag känner mig lite starkare dock, får se om mödravården tar ett blodvärde när jag skall på efterkontroll så vet jag mer om hur jag ligger till - om jag har mer att återhämta.

Copyright: Warren Photographic
Magen/huden
Gravidmagen var ju inte liten där på slutet, så följaktligen är ju inte magen liten nu heller. Men nu handlar det mer om en massa löst skinn (och då snackar vi massa!) än om något som putar ut. X-) Naveln är för övrigt lika stor som under slutet av graviditeten om än inte lika utsträckt förstås. Jag njuter fortfarande av min fulla rörlighet, en stor gravidmage är inte praktiskt när man har två små som är van med en mamma som kan springa och leka och krypa omkring och bära och kramas etc etc... En vecka efter förlossningen kunde jag inte ha mina vanliga byxor, då var det skönt med gravidbyxor, samma sak vid två veckor. Sen försökte jag inte ha på mig vanliga jeans/byxor förrän härom dagen, kan då konstatera att vid en månad kommer jag alltså i mina vanliga byxor.

Täppt näsa
Sista två tre veckorna av graviditeten var jag väldigt täppt i näsan, jag tog nässpray på kvällen innan jag lade mig för att kunna andas genom näsan. Jag var egentligen ganska osäker på om jag verkligen var förkyld eller inte, men eftersom övriga förkylningssymptom gick över några veckor innan så antog jag att det var en del av "gravidsymptomen". Nästäppan gick över vid förlossningen, har inte behövt nässpray sedan dess. :-)

Vikt
Jag gick upp cirka 6 kg under graviditeten. Rekordlite! Men jag hade gått upp en hel del året/åren innan och vägde ungefär sju kilo för mycket redan vid starten/inskrivningen. Tack vare, på grund av, aptitlösheten och det allmänna illamåendet under första halvan av graviditeten gick jag inte upp alls utan höll exakt samma vikt. Sen gick jag upp något kilo i månaden under de sista månaderna. Vid förlossningen tappar man naturligt en par kilon såklart, sen har jag medvetet fortsatt äta som jag gjorde under slutet av graviditeten när jag helt enkelt inte hade plats för så mycket i magen. Amningen/mjölkproduktionen gör av med en helt galen mängd kalorier varje dag så nu är jag nere på en matchvikt jag inte sett röken av på många år (62 kg!). Jag är OTROLIGT nöjd med det och alla byxor sitter så skönt så skönt. Jag lovar mig själv att jag skall försöka röra på mig och äta bara precis så mycket att jag vet att jag blir mätt - även om det är gott, så kanske kanske jag kommer att behålla denna vikt åtminstone ett par månader även efter amningsstoppet...?! :-)

1 kommentar:

Birger sa...

Men det var ju en utförlig beskrivning av symptomen och verkningarna av en graviditet, hoppas du får upp blodvärdet, du får väl insistera på blodvärdeskoll nästa gång.
här skottas det snö, både för hand och med traktor dessutom rörkrökas det, har renoverat tre blandare och tagit bort ett igensatt smutsfilter i kv-ledningen före tvättställsblandaren, resultat - som nytt