Tobias har varit hos oss i ett halvår nu. Helt otroligt! :-) Helt fantastiskt. Helt oerhört stort. Otroligt häftigt. Galet. Gulligt galet.
Och det har gått så jäkla fort!
Men det är HELT tydligt att han inte längre är en liten bebis. Han är snabbt på väg att bli en liten pojke. Men ännu är han mjuk. Ännu luktar han otroligt gott. Ännu får jag dansa tryckare med honom till radion på eftermiddagarna. Ännu kan jag sitta med honom sovande i min famn. Oh så jag kommer att sakna den här tiden!
2 kommentarer:
Å men det blir bara mer och mer och bättre och bättre! Ikväll fick jag säkert sju eller åtta eller tio hörbart njutningsfulla pussar av Ruben vid sänggåendet och de smakade ljuvligt, eftersom lilleman varit litet snål om pussarna en tid. Men plötsligt översköljdes jag av dem. G fick sig en dos han med.
Men den där lilla, mjuka, doftande kroppen - den måste man lagra i minnet, för den kommer ju förstås aldrig tillbaka...
En trösterik tanke...! :-)
Skicka en kommentar