Sömnlöst

I natt har Tobias sovit. Och S. Inte jag.
Gott sov de också. Till slut blev jag så irriterad på S regelbundna och tämligen ljudliga "hmmmmh..." att jag fräste åt honom att han skulle sluta. Det gjorde han inte.
Men han hade vaknat så pass att han surt övervägt att gå och lägga sig i någon av gästsängarna innan han somnade om! X-) Fick jag dåligt samvete? Ja... usch.

Jag tror man kan säga att ett av Tobias "sömntåg" går strax före 22:00. Om jag ammar honom då somnar han oftast och vi kan lägga honom i hans egen säng där han sover till morgonen. Men om det faller sig som igår, att jag ammade honom strax före nio varefter han sen somnade (i mitt knä framför datorn efter tvätt och pyjamas) - då vaknade han igen när vi lade oss (23:30 ca). Då var han hungrig förstås, men vad värre var, då var han inte det minsta trött. Så det tog en stund att få honom att varva ned och somna om efter han ätit.
Men vi kände oss lite nöjda med att vi denna gång faktiskt fick honom att somna i sin egen säng, visserligen med min ena hand genom spjälorna strykandes hans mage på slutet, men ändå.
Det är något vi hittills bara lyckats med på dagtid ett par gånger, att få honom att somna själv i sin egen säng.

I morse vaknade han efter 05 någon gång, med en bajs. Jag bytte på honom, ammade honom tillbaka till sömns och lyfte direkt över honom till sin egen säng igen. Och där ligger han och snusar nu. Om cirka en timme måste jag väcka honom så att vi hinner göra oss klara att åka till Stinsen och träffa Alex och Erica och deras mammor.