Plötsligt har jag mycket mer förståelse för och känner sympati med/för alla djur som ger di...
Jag surfade runt och fick syn på ovanstående bild (Wikipedia). Kunde inte låta bli att fundera på om det spränger i hennes tuttar också ibland?
Sen kunde jag inte låta bli att tänka att det vore lite praktiskt om lillen kunde ta för sig själv av maten, alltså bara kloppra in och ställa sig. Men, nej. Det vore lite konstigt det. Ju. :-D
Det är så oändligt oändligt mysigt att se på hans lilla ansikte, när han med lätt dimmig blick förser sig av vad som måste vara precis vad han behöver. Hålla i hans lilla kropp och känna hur den gradvis slappnar av när maten börjar fylla på tomrummet i hans lilla mage. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar