Öppna förskolan har verkligen visat sig vara en pärla. Tobias blev helt förtvivlad en dag när vi kom till centrum och INTE gick till "en annan ställe" eller "kolan" (skolan) som han också kallar det. Han pratar passionerat och längtansfullt om målarrummet (trots upplevelsen att lära sig inte smaka klister).I fredags var vi och säkert 30 andra barn med föräldrar (!) på plats för sång, lek, mat och pyssel. Jag fick muta Tobias med att vi faktiskt skulle gå till målarrummet tillsammans om han bara satt still brevid mig medan David åt. Han slank som ett slem av stolen och smet bort till det hägrande rummet ändå, men efter en svettig infångst (rummet ligger längst bort från köket, där David fick lov att sitta kvar och tålmodigt vänta medan jag sprang) satt han snällt och skalade en clementin och sjöng för oss och alla andra föräldrar och barn vid bordet. Han är så fin! :-)
Trolldeg, så roligt att leka med att en bit smuggladesmed i byxfickan utan mammas vetskap...
David fick inte så mycket "aktivitet" denna gång, det var så ohemult mycket barn och folk i farten att det inte kändes nödvändigt. Det var nog mycket "action" runt oss hela tiden ändå. Men det fanns en ledig babysitter att sitta i och så fick han hänga med oss i målarrummet efter maten, han verkade inte misstycka utan ägnade sig helhjärtat åt att undersöka ett par av förskolans bebisleksaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar