Usch, nu har jag lämnat syster med barn, kära lule-kusinerna, på Centralstationen för att åka nattåg hemmåt. Barnen tyckte förstås det var superspännande, systern höll masken (knappt), och jag flydde perrongen innan tårarna hann ta över ögonens funktioner.
1 kommentar:
Jag storbölade en skvätt inne i kupén när vi rullat en bit. Barnen sade "hej då, Stockholm" och så blev det hejdå alla ni och då brast det för mig. Norah och jag kramades och hon tröstade mig så gott hon kunde, med vänliga små skratt. Lillgumman.
*bamsekramar*
Skicka en kommentar